tingelingmamman -

Oväntad tvist

Publicerad 2013-09-10 21:46:45 i Underbart, Vardag,

Ibland är det riktigt underligt hur livet kan ta sig en oväntad vändning. Från att allt är knas och att inget är i sin rätt position så dyker det upp många möjligheter från ingenstans, mer eller mindre. Från ingenstans är det nog inte, om man ber om hjälp så kommer hjälpen visa sig. Och detta har jag gjort, jag har frågat om hjälp av vänner, om något finns att erbjudas, och tro´t eller ej, det fanns massor. Men felet låg i det att ingen trodde att jag skulle behöva deras hjälp. När stora saker faller på plats så faller även dom mindre bitarna också på sin plats. Är det kosmos som spelar mig ett spratt? Om jag ens hade anat att det är så pass lätt att hitta sin lilla värld i denna stora världen så hade jag bett om hjälp mycket, mycket tidigare.

När dom små bitarna fallit in på sin rätta sida av mitt liv, så får man även ut den lilla glädjen som är enormt viktig för vardagen. Dom små glädjerna man kan unna sig i all panik som omger en. En liten solstråle som lyser upp den dystra vardagen. Min solstråle har börjat lysa klarare och klarare för varje dag. Det lilla leendet på Lillgrabbens läppar får mig att le extra mycket, jag glädjs åt honom, med honom och samtidigt som honom.

Stora bitar som ockuperat mitt huvud en längre tid känns mer och mer avlägsna, det finns ljus i världen. Jag bör inte låta ett litet regnmoln förstöra hela min parad - nobody rains on my parade!

Just nu känns allt rätt. Äntligen har livet tagit sin rätta vändning och jag känner att jag kan leva mitt liv som jag bör. Utan oro, med någon vid vår sida, med små glädjen och fritt. Det känns rätt bara så rätt, just nu.

Och med det säger jag, over and out!

Kommentarer (0)

Fantastiskt

Publicerad 2013-06-22 17:59:23 i Underbart, Vardag,

Ibland så känns det så rätt, man har hittat hem så att säga. Livet känns som om det är på rätt spår, man är omringad av människor man gillar, man gör saker man vill göra, man har roligt. Allting är så mycket bättre när man känner att man är back on track med livet. Nu äntligen börjar allt verka vettigt, allt har sin mening. Det finns inget som toppar känslan av att vara nöjd. Just det, nöjd. NÖJD. Jag är nöjd med mitt liv och jag är nöjd med den person jag är. Och snart så kan jag påbörja mitt liv som den person jag vill vara, den person jag strävar efter att vara.

Det är väldigt sant det som sägs, livet börjar när man inte planerar det längre. Jag har slutat planera, jag har slutat försöka tvinga fram ting, känslor, vänskaper, och nu äntligen har allt kommit till sin rätt. Vännerna, känslorna, allt har äntligen hittat till sin plats.

Sommar och god syn på framtiden är den bästa kombinationen.

Soliga kramar från en nöjd TinkerMama!

Kommentarer (0)

It´s normal not to forget your first love...

Publicerad 2013-04-19 20:22:00 i 40´s, Filmtips, Folk kallar det mode, Underbart, vintage,

Efter att ha lagt upp den där glada bilden på Allie, så kände jag mig bara manad att se the Notebook igen, efter så lång tid. Åh, kan man bli mer glad i en film? Nä, skulle inte tro det. Denna toppar nog det mesta.

Den innehåller allt, nästan allt, jag önskade önskar mig i livet. Otroligt passionerad kärlek, en man som älskar en så mycket, att han är villig att göra allt för en, att en kvinna älskar en man så mycket att hon gör allt för honom, att deras kärlek kan överleva alla hinder. Och att man självklart ska vara lycklig för resten av livet.

Men över till det viktigaste i filmen. KLÄDERNA!!! Hallå, eller! Jag vet inte vilken outfit som är snyggast, jag skulle vilja ha alla dessa klänningar i min garderob. Och skorna. Jag får inte glömma skorna.

Varje gång jag ser denna här filmen så drömmer jag mig bort till den tiden, sminket, frisyren, kläderna, livets enkelhet. Så underbart. Medan de flesta tjejer kollar in den vackra mannen som spelar den manliga huvudrollen (Ryan Gosling) så stirrar jag mig blind på den kvinnliga huvudrolls innehavaren (Rachel McAdams).

Oh, vad livet känns trist i jämförelse....

Kommentarer (0)

Våren är här....

Publicerad 2013-04-18 11:20:30 i 40´s, Underbart, Vardag,

Allting blir så mycket lättare när solen tittar fram. Alla känslor blir snäppet vackrare, alla problem blir snäppet mindre, alla planer blir snäppet närmare. Tja, ni förstår allting blir snäppet bättre. Livet blir snäppet bättre!

Jag har alltid varit den där cyniska jäveln som inte tror på kärlek vid första ögonkastet (okej inte alltid, senaste 10 åren kanske). Innan dess var jag den eviga romantikern. Men nu när solen tittat fram lite smått så känner jag hur jag själv håller på att förändras. Jag har börjat tro på kärlek, det finns evig kärlek. Jag är helt övertygad om att den finns. Nu gäller det bara att hitta den också. Det är den knepiga delen.

Jag som alltid har älskat skräckfilm, har börjat tröttna och börjat kolla på romantiska filmer, romantiska komedier, romantiska draman. You name it. Bara det handlar om kärlek. Kärlek till sin familj, sina barn, sina vänner, sin pojk/flickvän, till något man älskar att göra. Kärlek.

Är det ens normalt att bli så känslig inför sommaren? Ska det vara så? Eller jag kanske har något stort problem som just ska upptäckas? *Mäter blodtrycket och kollar pulsen*

Hur det än må ligga till så är jag nöjd med läget. Jag vill känna mig så här, för alltid. Jag är nykär i våren! Jag vill bara krama om våren, hårt och aldrig låta den lämna mig. Bara ta in alla ljusa färger, alla härligt somriga lukter.

Fan vilken underbar jävla dag!!

Kommentarer (0)

"Jag vågar påstå att jag är världens främsta barnuppfostrare"

Publicerad 2013-04-17 20:43:00 i Barn, Boktips, Åsikter,

Igår köpte jag en bok som jag länge velat ha, Felicia försvann. Jag har i flera inlägg här på bloggen kritiserat Anna Wahlgren och hennes metoder för barnuppfostran. Och ja, jag tycker att hon är rent av en idiot. Jag tycker även att folk som läser hennes böcker och "håller på" hennes metoder är idioter. Det är ingen nyhet.

Jag tycker att alla som kör AWs metoder för barnuppfostran bör läsa denna bok, den ger en perspektiv. Om AWs barn blev så här, och har dessa problem, gått igenom allt detta, förlorat sin barndom, så tycker jag att folk borde tänka om lite, hur bra kan denna människa vara på att uppfostra barn egentligen?!

Jag vill att mitt barn ska vara en stark person, en individ som har sin personlighet. Jag ska inte behöva "tvinga" mitt barn till något, jag ska inte behöva muta eller hota mitt barn till något, frysa ut mitt barn tills han gör som jag vill, jag vill inte ha någon "mobbingdag" före födelsedagen. Ett föräldraskap ser inte ut så.

Efter att ha läst Felicia Feldts bok så förstår jag inte att folk fortsätter med AWs metoder. Detta är ett sjukt samhälle.

Här är några enstaka rader ur boken, avgör själv, låter detta som en sund barndom?

"Mamma och Yusuf drar väskorna ut genom den lilla dörren och mamma behöver inte böja sig. De tar upp en väska i taget och flyttar in i sitt lilla rum. Sen dröjer det flera dagar innan jag ser mamma nästa gång."

"Efter en och en halv timma har mamma hunnit röka några cigaretter, druckit några glas vin, diskuterat med någon i telefon och nu kommer hon. Stänger dörren bakom sig. Hon berättar med lugn och saklig ton att jag kommer att få utegångsförbud i en månad. Men jag ska få ett straff nu också. På en gång. Hon säger att jag ska få en örfil. -Och det straffet ska du ta emot."

"Och jag säger där på restaurangen att min dotter Wilma också vill lära känna henne, för hon saknar en mormor. Och mamma svarar: -Frågan är om jag vill känna "det". -"Det"? -Ja. Det. -Menar du Wilma? -Ja. Det."

Felicia berättar om alla männen, om alla festerna och alla gånger barnexperten lämnat sina barn ensamma i flera dagar. Ibland med en nioåring som har allt ansvar för sina yngre syskon. Jag mår illa när jag tänker tillbaka till boken som jag läste ut på några timmar bara. Jag kan inte förstå att någon gör så mot sina barn än mindre någon som gärna "delar" med sig med sina tips och råd hur man bäst uppfostrar barn, någon som kallar sig för barnexpert.

Kommentarer (0)

När gråten sitter i halsen

Publicerad 2013-04-16 11:54:00 i Filmtips,

Ibland så blir jag så himla berörd av vissa saker så att jag inte kan sluta gråta. För att detta ska ske så måste jag kunna relatera till vad det nu är som händer. Igår fick jag för mig att se en film, Blue Valentine. Och den kan jag givetvis relatera till, det var så många känslor som brusade upp på en och samma gång. Filmens tillbakablickar och mina minnen snurrade runt i mitt huvud, hur allt händer, snabbt händer det också.

Det är alltid svårt att se hur ett äktenskap sakta men säkert håller på att gå under. Hur två människor kämpar för sitt gemensamma liv in i det sista. I vissa scener så kände jag igen mig, i andra kände jag igen min ex make. Vissa dialoger var som hämtade ur mitt (vårat) kök. Det känns annorlunda när man ser det som en tredje part och "tittar på" än hur det känns när man faktiskt står där mitt i ett gräl.

Det som kändes tuffast var hur enkelt det är att sätta ihop en film på ca 1,5h med händelser som kan ta flera år. För så ser det ut, mer eller mindre. Ett kraschat äktenskap.

Filmen är helt klart värd att se, fast man kanske inte kan relatera till den på samma vis som jag. Inte nog med att historien i filmen är toppen så är även skådespelarna helt fantastiska. Jag menar, vem har inte älskat Ryan Gosling sen han var Herkules?! Sen så kan vi även se underbara Michelle Williams. Men, ja, Ryan Gosling. RYAN. GOSLING. Precis.

Och låten! Herreminskapare! Den är så underbar,

Kommentarer (0)

en helt vanlig morgon

Publicerad 2013-03-27 08:19:52 i

jag sitter här med kaffemuggen i ena handen, hela andra armen är upptagen med att vara kudde åt Lillen och katten Minja ligger i mitt knä och försöker dricka lite av mitt kaffe. det är en väldigt fin morgon. det finns absolut inget bättre än att känna sig behövd av sina nära och kära. sådana här stunder är värda guld.

snart kommer dagen börja, planer måste göras för att några av alla uppgifter för idag inte glöms av eller missas helt. alltså snart inleds "to do list" skrivande delen av varje morgon.

Kommentarer (0)

begär

Publicerad 2013-03-24 19:29:20 i

ibland så kommer vissa begär smygandes så här på kvällskvisten. ibland är det godis begär men ikväll är det HABEGÄR som gjort entre. och då blir det att jag går ut online och kollar vad fint finns att hitta i otals onlinebutiker. och oj vad fina grejer som säljes! jag har lyckats skapa ett (sådär-aktigt) collage om vad som just ikväll fick det att klia i mitt "klickahem"finger.
detta framkallade en rejäl "åh, jag vill haaa!" suck.

Kommentarer (0)

En sådan lycka

Publicerad 2013-03-22 09:17:00 i Familj, Min stjärna, Underbart, Vardag,

En sådan lycka skådas sällan, som den lyckan från häromdagen. En stolt mor som spatserar (stavning?) nedanför ICAs gångar med ett enormt leende och handlar med sig mat och diverse andra livsmedel har sällan skådats. Only God knows om det kommer att upprepas. Det kommer det säkert, om sisådär, 100 år.

Ja, det som gjorde denna moder så lycklig var den enkla saken att ens barn väljer det som är rätt (rätt enligt sin mor då). Första önskan var att få en tecknad film, vilket i sig kanske inte är det bästa, men visst jag hade gett med mig. Jag är klen. Denna grabbs stora mörka ögon får mig att smälta som en klick smör på solen. Men så blev det ett dilemma på grund av en bok. En bok. Bok. Och inte vilken bok som helst det ska ju självklart vara "Hur man blir upptäckare"boken. Glädjen i min själ var obeskrivlig. När det efter ett tag kom till kritan att man måste välja, antingen det ena eller det andra. Och jag var helt övertygad om att boken kommer läggas tillbaka på hyllan men icke. Vi kom hem med den här:

Min son valde en bok framför att sitta framför dumburken! Lyckan var enorm och håller fortfarande i sig. I have done a good job.

Nu när jag fått förklara anledningen till denna stora lycka och starka stolthet kan jag gå och fortsätta uträtta saker och ting denna fredag.

Kommentarer (0)

Morgontrubbel

Publicerad 2013-03-21 08:33:32 i Tråkigt, Vardag,

Ibland har jag så svårt för att vakna och hoppa upp ur sängen. Orken finns inte i kroppen för detta tuffa uppdrag, men har man en väckarklocka som börjar springa runt tidigt på morgonen, så måste orken infinnas på ett eller ett annat sätt. Så är det denna morgon, jag sitter här framför datorn med en mugg kaffe och försöker vakna till liv. Det går la sådär. Mer död än vaken men men...

Kom igen torsdag, för med dig bra saker! Vardag

Kommentarer (0)

Tråkhelg...

Publicerad 2013-03-08 12:58:13 i Barn, Familj, Min stjärna,

Då har ännu en helg kommit och denna helg kommer bli så lång... Min lilla stjärna ska till sin pappa denna helgen, jag är fullt medveten om att jag får se honom på måndag igen men det känns ändå tungt. Jag kommer inte kunna se eller prata med min bästa vän på tre hela dagar! Fy farao vad det skär i hjärtat. Man kan ju tycka att jag borde ha vant mig vid detta efter snart två år men icke, lika svårt varje gång. Men för att få mig på andra tankar är denna helg fylld med jobb och plugg (plus väldigt mycket städande och vårrensande av garderoberna).

Det finns så mycket att göra och så lite tid till att hinna med allt och mina "barnlösa" dagar brukar vanligt passera på det sättet att mitt liv stannar upp. Ingen vilja till att göra något, ingen ork till att göra något. Jag vill bara gömma mig under täcket och vänta på min lilla Guldgosse. När han kommer tillbaka då börjar mitt liv igen... Men nu måste jag ta mig själv i kragen och börja utföra allt som inte hinns med under vardagarna.

Nepp, nu kastar jag in slapparhanduken och börjar göra allt som skall göras med hårdhandskarna på.

Här är en gullebild på mig och min älskling.

Kommentarer (0)

Den som väntar...

Publicerad 2013-03-05 14:13:16 i Familj, Åsikter,

...på något gott, måste lära sig att sluta bita på naglarna av förväntan. Snart är sommaren här och då kommer något mycket stort hända i mitt liv. Jag är så lycklig just nu, att det är svårt att inte längta ihjäl sig. Somliga kommer att tycka si eller så om det som hända skall men jag bryr mig inte! Så enkelt är det, mitt liv, mina beslut, mina åsikter- andras åsikter, andras beslut, angår mig inte. Punkt. Slut.

Jag får göra vad jag än behagar med mitt liv och ingen annan kan framföra sin åsikt om mitt liv, om så inte har efterfrågats. F-N vad jag kan förklara mig fint när det gäller överflödiga personer som bidrar med sina åsikter OM mitt liv. Back the hell off.

Dessa meningar kommer jag använda rätt så frekvent om några månader men det får man ta. Så är det. Om folk inte har något bättre för sig än att förklara för mig hur jag bör leva mitt liv så får de samtala om detta med sina likasinnade för jag har inte tid att höra.

Det är så mycket som måste göras innan detta stora kan hända, jag är övertygad om att det inte finns tid till allt. Just nu är planeringen i rullning och jag märker att jag har verkligen tagit tag i mitt liv och att jag faktiskt inte har tid för varken onödig "tidsbortkastning" eller onödiga samtal som inte leder till något vettigt. Det enda rätta för mig just nu är att fokusera på mitt liv och min familj.

För nu ska jag leva livet, jag leva livet, jag leva livet.... Shaalalalala...

That´s all folks!

Kommentarer (0)

Fisketur

Publicerad 2013-01-21 12:32:29 i Min stjärna, Roligt, Underbart,

Här är ett lite äldre inlägg som bara drar igång massor med härliga minnen.

"I måndags hade vi inga planer som helst, förutom det vanliga, gå till dagis, plocka undan lite, laga mat och komma på något att göra senare under dagen. Då kom samtalet från en familjevän ( en kvinna som är som en extra mormor till min lilla grabb) "Vill ni fiska idag?" sa den lilla rösten i luren och visst ville vi det!

Sedan gick det snabbt, packa ihop sig med allt som kan behövas, varma tröjor, varmare jackor, och självklart något att dricka, iväg till dagis, få med sig lillen snabbt som katten och sedan iväg till denna vän. Därifrån åkte vi iväg till en liten sjö i närheten och satte upp våra fiskespön och stolar. Stolar är en självklarhet för varje erfaren fiskare, inte för att jag menar att vi är erfarna, jag bara säger att det är så. Det blev även en liten grillning, mycket gott och mycket saknat under denna sommar. Att grilla alltså.

Lillen var så förtjust i fiskespöt och att "svinga" linan långt ut i sjön, detta upprepades flera gånger till sist var han nöjd (eller trött). Det blev några små nafsanden på kroken men inga napp. Efter den goda varmkorven och lite kaffe, för att återfå sina krafter, ungefär 2 timmar senare, så bestämde vi oss för att det var dags att packa ihop oss och dra oss hemåt. Just då händer DET! Spöet böjer sig och den röda lilla grejen som flyter på vattenytan försvinner under ytan, NAPP!

Inte tänkte ni väl att vi gick hem tomhänta?! Nej, då, inte alls. Det blev en fisk! En liten fisk visserligen, men en fisk är en fisk. Lillen är helt säker på att det var en haj, jag är mindre säker på det påståendet. Efter en tuff dragkamp med den lilla firren så packade vi ihop oss och började resan hemåt. Väl hemma var lillen så trött att han somnade nästan direkt. Glädje för både den trötta mamman och den lilla pojken som just somnat. Helt underbar dag i naturen, det behövdes verkligen.

Här är lite bilder från denna underbara dag. "

Kommentarer (0)

Så kom den dagen

Publicerad 2013-01-10 16:00:00 i Familj, Min stjärna, Underbart,

Så kom julafton! Oj, oj, oj, vilka planer det fanns för den dagen men planerna gck i kras när min klumpighet kom i vägen. Därav få bilder. Men vi skall inte beklaga oss, tomten kom på besök ändå!

Disney´s jul är det bästa som finns! Tvn är det bästa som finns på julafton, förutom tomten med julklapparna det vill säga.

Jag menar, vem kan motstå. Även ensam hemma var på tv! Ack underbara julafton!

Senare på kvällen kom den här välkända snubben hem till oss! Även tomtemor var på besök. Men hon körde en mer avslappnad stil kvällen till ära.

När det var läggdags, satte vi självfallet fram ett fat med kakor och ett glas med mjölk till tomten som ska komma med mer juklappar under natten. Vi skrev även en liten lapp till honom, att vi önskade honom en god jul och att han var välkommen att vila upp sig lite och äta lite kakor och dricka lite mjölk. Vilket han även gjorde, visade det sig på morgonen. Han var artig nog och skrev på vår lapp och tackade. Vilken trevlig tomte.

Mellan jularna så klämms nyår in. Även denna kväll var underbar.

Vi ville vara lite anonyma så bilden togs med en darrande hand.

Kärleken flödade! Jag är mor till världens mest fantastiska son!

Mamma som var helt utom sig av lycka att kameran togs upp, som man så tydligt ser på bilden!

En av oss fick turen att vinna en bussresa och denna lyckliga vinnare ville genast gå hem och packa ihop sina grejer!

Sedan kom nästa jul.

Fullt med god mat på bordet och med många skratt åt vi en trevlig julmiddag.

Skål!

Jag kommer även ha nöjet att fira ett till nyår! Men det inte än. Det tar vi nästa vecka!

Kommentarer (0)

Underbara familjestunder

Publicerad 2013-01-09 15:38:00 i Familj, Min stjärna, Roligt, Underbart,

Sådana stunder tänker man inte på vanligtvis men det är de som fastnar i minnet och finns kvar länge, länge. Att jag värdesätter tiden som jag spenderar med min familj högt, vet alla som känner mig. Det finns inte tillräckligt med tid för att slänga bort stunder med de personer som man älskar mest. All tid är dyrbar tid. För tiden rinner iväg och försvinner snabbt. Därför skall detta året bli året där jag verkligen tar vara på tiden med min familj och bara njuta.

Den här dagen kommer jag leva lyckligt på i många månader. En underbar familjedag och en roadtrip! Jag vill inte återvända till någon mindre bra verklighet en enda gång i mitt liv, för detta ska bli min och min familjs verklighet.

Roadtripen började med att få tag på den korta killen som bor hemma hos mig och försöka få i honom lite näring (gick väl så där), och sedan även klä på honom! Ack denna problem morgon!

Jag lyckades i få i honom även en frukt, som väl synes på bilden. (Jag fick honom även påklädd, det ni!)

Roadtripen är av stapeln! Nu börjar ett spännande äventyr! Här syns ett av mina utmärkta försök att bli proffsfotograf. (Jag planerar en storslagen karriär inom detta område!)

Första stopp blir i en av mina personliga "minnesbaser" och ett av de mest underbara platserna jag någonsin spenderat min tid på. Fick med mig underbara guldklimpar härifrån. Jag kommer visa upp dem inom en snarframtid.

Vi skrev en önskelista....

...och lämnade den till tomten och nissarna. Visst ser min guldklimp snäll ut? Det är tur att tomten är så snäll ändå...

Vi försökte värma oss nära elden med chokladmjölk/glögg och god kanelbulle som var HUGE!

Den här grejjimojjen var min absoluta bästa vän! Love you forever pal!

Sedan bar äventyret oss till ett annat ställe som ligger mig varmt om hjärtat

Julpyntet fick julkänslan att skrämma bort kylan! Vi provade även olika outfits, och kom fram till att Lillen bör bära hatt oftare.

Efter det blev det en brakmiddag hos goda vänner och en värmande kopp kaffe! Och i vilken kopp då! Jag var mycket nära att försiktigt bara lägga ner den med innehållet i väskan men jag hejdade mig i sista stund. Som tur var.

Hur jularna firades kommer med nästa inlägg. Japp, julARNA. Plural.

Kommentarer (0)

Om

Tingeling-mamman

Tingeling-mamman är alltså jag, Maja, som är en allmänt vilsen person som gillar det mesta från "förr" (från 20-talet till 70-talet), pluggar på Komvux och försöker komma överfund med vad jag vill göra när jag växer upp. Jag är även mamma till Tingelingkiddo Micke, som är ett litet busfrö som hittar på massor med hyss. Men är en underbar liten gosse ändå. Här kan DU läsa om vårt liv och annat tråkigt, öhm roligt, som händer i vår vardag.

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv