Badmardröm
Lillgrabben är äntligen hemma igen! Oh, som jag har saknat honom. Underbara barn. Föräldrarskap är en vacker sak i sig men, MEN, den visas inte helt ärligt i media. Filmer tänker jag på då. De ljuger för oss som är ovetande om hur det faktiskt är att vara förälder. Jag tänker tillbaka på mig själv när Lillfjanten just hade fötts och hur jag då tänkte att vi skulle ha det mysigt och allt skulle vara som ett sockersött rosa moln. Nej, så är det inte. Det är mer som en tja, låt mig säga, en mer mörkare färg. Inte speciellt rosa alls, faktiskt. Plommon. Plommon färgat är föräldraskapet.
Dessa reklamer, serier och filmer som visar stylish mammor som badar sina lugna och fina barn på kvällen innan läggdags. Jag hatar dem! Finns ingen sanning där. Allt är så lugnt och stillsamt, barnet sitter lugnt i badkaret och leker med badankan och tittar kärleksfullt på sin mor som i sin tur tittar ömt tillbaka på sitt älskade barn. Hell no, så ser det i alla fall inte ut hemma hos oss. Det kan jag ju lugnt säga. Innan denna "stillsamma" badstund påbörjas så har ett springmaraton utförts just avslutas, först med att få tag på ungen som skall badas, för att sedan försöka plocka bort alla kläder från samma barn, till att jaga denna nu mera nakna unge genom lägenheten och få in barnet till badrummet. När allt detta är gjort kan badanadet påbörjas. Hos oss finns inga kärleksfulla blickar hit och dit. Inte finns det några stylish mammor i mitt badrum när Lillgrabben badar. Det finns en unge som tittar lurt på sin mor och det finns en mamma som är genomblöt och försöker gömma sig bakom en ännu blötare (om det nu ens går) handduk. Istället för vatten endast i badkaret, finns det vatten i hela badrummet (och nästan inget kvar i badkaret), istället för en badanka så är det en liten hink, Som för många gånger "råkar" hälla ut vatten på mamman. Mamman som nu ser mer ut som ett troll än stylish (som hon egentligen brukar, öhm, just saying).
Men även den bitterljuva badstunden går över. Då blir det att snabbt hitta alla klädesdelar som skall träs på, på detta barn. När allt detta är gjort, då börjar den underbara sagostunden. Som även mamman ser fram emot! Då, DÅ kan lugnet börja. Det är då både mamman och barnet kan njuta. Barnet av en lugn saga och mamman kan vila upp sig lite för festen som börjar efter att barnet somnat. Festen= egentid. För min del innebär detta tvtittande.
Den här texten visar rejält på att VI alla har blivit grundlurade av Hollywood som vill få oss att tro att barn är lugna när det kommer till vatten. Min slutsats är tvärtom mot detta som visas på tv, är att vatten lockar ut det inre lilla monstret i de flesta barn. Givetvis inte alla barn, och de föräldrar som har sådana lugna barn skall skatta sig lyckliga. Torra i alla fall.
Nu är även denna måndagens egentid snart slut, så jag skall hoppa i säng omedelbums.
