tingelingmamman

Idag var jag tvungen att köpa ricinolja för den har tagit slut hemma. Jag är en flitig användare av denna olja. Minen som tanten på apoteket gav mig när jag bad om ricinolja var helt underbar, den gick lätt att läsa "jaha, här vankas det rännskita"-minen var det.

Det är sällan man ser den minen men visst finns den. Helt underbart roligt, så blir man så där obehagligt obekväm och känner att man måste förklara vad man ska ha denna laxerande olja till. "Nä, men jag använder den till håret och huden." Och apotekstanten ger en det där underbara leendet av "ja, men visst. Jag trodde inget annat heller. Stackare." Ja, ni vet DET leendet.

Nu ska jag dra vidare till badrummet och gnugga in oljan i hårbotten. Underbara kväll.


Bye!