Singel....
Det nya året har kommit och jag har hittills utfört mycket och tagit många tuffa beslut. Det känns bra att ha blivit av med allt som har tyngt ner mig en längre tid och tagit avstånd från människor som har gjort mig ledsen och bara varit dåliga för min självkänsla, mitt självförtroende och bara "sugit" ur mig all min positiva energi.
Så nu kan jag kryssa i rutan "singel" och det känns lite skrämmande. Jag är inte speciellt gammal (utan kanske i min själ, där känns det som om jag är minst 40) men jag har inte varit singel längre än en vecka som myndig. Träffade mitt ex exakt en vecka efter att jag fyllt 18 efter det har vi varit tillsammans varje dag, nästan hela dagen. Nu när jag ska fylla 25 så är jag singel igen. Jag har även fått med mig en liten souvenir för livet ur mitt äktenskap, en son.
Jag har även bestämt mig att göra något med mitt liv, jag ska fortsätta där mitt liv stannade upp. Jag har alltså tagit tag i min skolgång eftersom jag skolkade bort gymnasiet blev mitt slutbetyd - inget slutbetyg. Detta ska ändras! Så nu har ja alltså börjat om på nytt och jag tror att jag kommer lyckas denna gången.
Är det fel att vilja utvecklas i sitt liv, att försöka bli en bättre människa, att kunna göra vad jag vill och när jag vill?
För det är det jag egentligen vill, bara vara, lära mig nåt nytt och försöka vara en bra förebild för min son på vägen...
Nu när allt överflödigt "ont" inte finns nära mig så vill jag njuta av mitt liv. Ett nytt år, en ny början....
Bye
Så nu kan jag kryssa i rutan "singel" och det känns lite skrämmande. Jag är inte speciellt gammal (utan kanske i min själ, där känns det som om jag är minst 40) men jag har inte varit singel längre än en vecka som myndig. Träffade mitt ex exakt en vecka efter att jag fyllt 18 efter det har vi varit tillsammans varje dag, nästan hela dagen. Nu när jag ska fylla 25 så är jag singel igen. Jag har även fått med mig en liten souvenir för livet ur mitt äktenskap, en son.
Jag har även bestämt mig att göra något med mitt liv, jag ska fortsätta där mitt liv stannade upp. Jag har alltså tagit tag i min skolgång eftersom jag skolkade bort gymnasiet blev mitt slutbetyd - inget slutbetyg. Detta ska ändras! Så nu har ja alltså börjat om på nytt och jag tror att jag kommer lyckas denna gången.
Är det fel att vilja utvecklas i sitt liv, att försöka bli en bättre människa, att kunna göra vad jag vill och när jag vill?
För det är det jag egentligen vill, bara vara, lära mig nåt nytt och försöka vara en bra förebild för min son på vägen...
Nu när allt överflödigt "ont" inte finns nära mig så vill jag njuta av mitt liv. Ett nytt år, en ny början....
Bye
