tingelingmamman

Efter att ha lagt upp den där glada bilden på Allie, så kände jag mig bara manad att se the Notebook igen, efter så lång tid. Åh, kan man bli mer glad i en film? Nä, skulle inte tro det. Denna toppar nog det mesta.

Den innehåller allt, nästan allt, jag önskade önskar mig i livet. Otroligt passionerad kärlek, en man som älskar en så mycket, att han är villig att göra allt för en, att en kvinna älskar en man så mycket att hon gör allt för honom, att deras kärlek kan överleva alla hinder. Och att man självklart ska vara lycklig för resten av livet.

Men över till det viktigaste i filmen. KLÄDERNA!!! Hallå, eller! Jag vet inte vilken outfit som är snyggast, jag skulle vilja ha alla dessa klänningar i min garderob. Och skorna. Jag får inte glömma skorna.

Varje gång jag ser denna här filmen så drömmer jag mig bort till den tiden, sminket, frisyren, kläderna, livets enkelhet. Så underbart.  Medan de flesta tjejer kollar in den vackra mannen som spelar den manliga huvudrollen (Ryan Gosling) så stirrar jag mig blind på den kvinnliga huvudrolls innehavaren (Rachel McAdams).

...och åter rött. Så himla snygg färg, om man kan bära upp den det vill säga. Jag har varit inne i stan och letat efter ett rött läppstift. Det gick inte så bra. Jag var helt övertygad om att jag kunde ha RÖDA läppar, men nope, inte det. Jag som är helt ovan vid att ha läppstift är ännu mer ovan vid att ha rött läppstift. Så det blidde inga röda läppar för mig. Kanske ska jag pova att ha rosa läppar och succesivt öka färgstyrkan och sedan kanske nå upp till röda läppar. Där har jag en karamell att suga på under natten.

Här kan ni se varför jag tycker det är såååå himla snyggt med rött.




Här har vi då den otroligt vackra Ava Gardner. (bilderna lånade från google.se)

Ibland så blir jag så avundsjuk att jag blir helt grön. Jag tycker om högklackat och jag tycker om klänningar och jag tycker om vackra blusar, men jag går dagligen klädd i jeans, låga skor, nåt linne och en cardigan över. Sminkar mig, gör jag sällan, just för att jag inte orkar, inte hinner eller så blir jag petad i ögat av en liten människa som bor med mig, och det hela slutar med att jag tar bort allt och går ut naturlig.

Jag är nöjd med mitt utseende utan smink eller avancerad förberedelse innan jag går ut. Jag är nöjd, absolut, ibland så tycker jag att jag ser mycket bättre ut utan smink än med smink. Saken är den att jag vill se så där extra cool och fräsch ut, som man ser i tidningar och i filmer. Jag är medveten om att jag aldrig kommer lyckas med det, jag orkar inte helt enkelt. Det tar sin tid och jag har inte överflödig tid att lägga på sådana onödiga saker.

Men jag vill ändå se ut så där, kanske direkt när jag vaknar... (jag menar inte hennes vikt, utan jag pratar om smink och kläder.)

 



Jag är en lat avundsjuk bekväm-mamma.Äsch jag lägger "snyggo-mamma" tankarna på is för idag, jag orkar inte hoppa runt i 15cm klackar.

And off I go.