Publicerad 2013-03-22 09:17:00 i Familj, Min stjärna, Underbart, Vardag,
En sådan lycka skådas sällan, som den lyckan från häromdagen. En stolt mor som spatserar (stavning?) nedanför ICAs gångar med ett enormt leende och handlar med sig mat och diverse andra livsmedel har sällan skådats. Only God knows om det kommer att upprepas. Det kommer det säkert, om sisådär, 100 år.
Ja, det som gjorde denna moder så lycklig var den enkla saken att ens barn väljer det som är rätt (rätt enligt sin mor då). Första önskan var att få en tecknad film, vilket i sig kanske inte är det bästa, men visst jag hade gett med mig. Jag är klen. Denna grabbs stora mörka ögon får mig att smälta som en klick smör på solen. Men så blev det ett dilemma på grund av en bok. En bok. Bok. Och inte vilken bok som helst det ska ju självklart vara "Hur man blir upptäckare"boken. Glädjen i min själ var obeskrivlig. När det efter ett tag kom till kritan att man måste välja, antingen det ena eller det andra. Och jag var helt övertygad om att boken kommer läggas tillbaka på hyllan men icke. Vi kom hem med den här:
Min son valde en bok framför att sitta framför dumburken! Lyckan var enorm och håller fortfarande i sig. I have done a good job.
Nu när jag fått förklara anledningen till denna stora lycka och starka stolthet kan jag gå och fortsätta uträtta saker och ting denna fredag.
Publicerad 2013-03-08 12:58:13 i Barn, Familj, Min stjärna,
Då har ännu en helg kommit och denna helg kommer bli så lång... Min lilla stjärna ska till sin pappa denna helgen, jag är fullt medveten om att jag får se honom på måndag igen men det känns ändå tungt. Jag kommer inte kunna se eller prata med min bästa vän på tre hela dagar! Fy farao vad det skär i hjärtat. Man kan ju tycka att jag borde ha vant mig vid detta efter snart två år men icke, lika svårt varje gång. Men för att få mig på andra tankar är denna helg fylld med jobb och plugg (plus väldigt mycket städande och vårrensande av garderoberna).
Det finns så mycket att göra och så lite tid till att hinna med allt och mina "barnlösa" dagar brukar vanligt passera på det sättet att mitt liv stannar upp. Ingen vilja till att göra något, ingen ork till att göra något. Jag vill bara gömma mig under täcket och vänta på min lilla Guldgosse. När han kommer tillbaka då börjar mitt liv igen... Men nu måste jag ta mig själv i kragen och börja utföra allt som inte hinns med under vardagarna.
Nepp, nu kastar jag in slapparhanduken och börjar göra allt som skall göras med hårdhandskarna på.
Här är en gullebild på mig och min älskling.
Publicerad 2013-03-05 14:13:16 i Familj, Åsikter,
...på något gott, måste lära sig att sluta bita på naglarna av förväntan. Snart är sommaren här och då kommer något mycket stort hända i mitt liv. Jag är så lycklig just nu, att det är svårt att inte längta ihjäl sig. Somliga kommer att tycka si eller så om det som hända skall men jag bryr mig inte! Så enkelt är det, mitt liv, mina beslut, mina åsikter- andras åsikter, andras beslut, angår mig inte. Punkt. Slut.
Jag får göra vad jag än behagar med mitt liv och ingen annan kan framföra sin åsikt om mitt liv, om så inte har efterfrågats. F-N vad jag kan förklara mig fint när det gäller överflödiga personer som bidrar med sina åsikter OM mitt liv. Back the hell off.
Dessa meningar kommer jag använda rätt så frekvent om några månader men det får man ta. Så är det. Om folk inte har något bättre för sig än att förklara för mig hur jag bör leva mitt liv så får de samtala om detta med sina likasinnade för jag har inte tid att höra.
Det är så mycket som måste göras innan detta stora kan hända, jag är övertygad om att det inte finns tid till allt. Just nu är planeringen i rullning och jag märker att jag har verkligen tagit tag i mitt liv och att jag faktiskt inte har tid för varken onödig "tidsbortkastning" eller onödiga samtal som inte leder till något vettigt. Det enda rätta för mig just nu är att fokusera på mitt liv och min familj.
För nu ska jag leva livet, jag leva livet, jag leva livet.... Shaalalalala...
That´s all folks!
Publicerad 2013-01-10 16:00:00 i Familj, Min stjärna, Underbart,
Så kom julafton! Oj, oj, oj, vilka planer det fanns för den dagen men planerna gck i kras när min klumpighet kom i vägen. Därav få bilder. Men vi skall inte beklaga oss, tomten kom på besök ändå!
Disney´s jul är det bästa som finns! Tvn är det bästa som finns på julafton, förutom tomten med julklapparna det vill säga.
Jag menar, vem kan motstå. Även ensam hemma var på tv! Ack underbara julafton!
Senare på kvällen kom den här välkända snubben hem till oss! Även tomtemor var på besök. Men hon körde en mer avslappnad stil kvällen till ära.
När det var läggdags, satte vi självfallet fram ett fat med kakor och ett glas med mjölk till tomten som ska komma med mer juklappar under natten. Vi skrev även en liten lapp till honom, att vi önskade honom en god jul och att han var välkommen att vila upp sig lite och äta lite kakor och dricka lite mjölk. Vilket han även gjorde, visade det sig på morgonen. Han var artig nog och skrev på vår lapp och tackade. Vilken trevlig tomte.
Mellan jularna så klämms nyår in. Även denna kväll var underbar.
Vi ville vara lite anonyma så bilden togs med en darrande hand.
Kärleken flödade! Jag är mor till världens mest fantastiska son!
Mamma som var helt utom sig av lycka att kameran togs upp, som man så tydligt ser på bilden!
En av oss fick turen att vinna en bussresa och denna lyckliga vinnare ville genast gå hem och packa ihop sina grejer!
Sedan kom nästa jul.
Fullt med god mat på bordet och med många skratt åt vi en trevlig julmiddag.
Skål!
Jag kommer även ha nöjet att fira ett till nyår! Men det inte än. Det tar vi nästa vecka!
Publicerad 2013-01-09 15:38:00 i Familj, Min stjärna, Roligt, Underbart,
Sådana stunder tänker man inte på vanligtvis men det är de som fastnar i minnet och finns kvar länge, länge. Att jag värdesätter tiden som jag spenderar med min familj högt, vet alla som känner mig. Det finns inte tillräckligt med tid för att slänga bort stunder med de personer som man älskar mest. All tid är dyrbar tid. För tiden rinner iväg och försvinner snabbt. Därför skall detta året bli året där jag verkligen tar vara på tiden med min familj och bara njuta.
Den här dagen kommer jag leva lyckligt på i många månader. En underbar familjedag och en roadtrip! Jag vill inte återvända till någon mindre bra verklighet en enda gång i mitt liv, för detta ska bli min och min familjs verklighet.
Roadtripen började med att få tag på den korta killen som bor hemma hos mig och försöka få i honom lite näring (gick väl så där), och sedan även klä på honom! Ack denna problem morgon!
Jag lyckades i få i honom även en frukt, som väl synes på bilden. (Jag fick honom även påklädd, det ni!)
Roadtripen är av stapeln! Nu börjar ett spännande äventyr! Här syns ett av mina utmärkta försök att bli proffsfotograf. (Jag planerar en storslagen karriär inom detta område!)
Första stopp blir i en av mina personliga "minnesbaser" och ett av de mest underbara platserna jag någonsin spenderat min tid på. Fick med mig underbara guldklimpar härifrån. Jag kommer visa upp dem inom en snarframtid.
Vi skrev en önskelista....
...och lämnade den till tomten och nissarna. Visst ser min guldklimp snäll ut? Det är tur att tomten är så snäll ändå...
Vi försökte värma oss nära elden med chokladmjölk/glögg och god kanelbulle som var HUGE!
Den här grejjimojjen var min absoluta bästa vän! Love you forever pal!
Sedan bar äventyret oss till ett annat ställe som ligger mig varmt om hjärtat
Julpyntet fick julkänslan att skrämma bort kylan! Vi provade även olika outfits, och kom fram till att Lillen bör bära hatt oftare.
Efter det blev det en brakmiddag hos goda vänner och en värmande kopp kaffe! Och i vilken kopp då! Jag var mycket nära att försiktigt bara lägga ner den med innehållet i väskan men jag hejdade mig i sista stund. Som tur var.
Hur jularna firades kommer med nästa inlägg. Japp, julARNA. Plural.
Publicerad 2013-01-08 18:07:00 i Familj, Min stjärna, Roligt, Underbart,
Äntligen är 2012 SLUT!!!!
Det har varit ett krångligt år och det har varit massor med motgångar. Men jag har lyckats överkomma dem alla. Därför bestämde jag mig rätt tidigt för att inte krångla till början av 2013! Att inte krångla till komande år betyder kort och gott; inga nyårslöften (som kommer med säkerhet brytas) och framför allt ingen stress. Att inte ha några nyårslöften utan bara önskningar och mål att uppnå under detta år 2013. Mål som är större än "jag ska gå ner i vikt" eller "jag ska sluta röka". Mål som skall förändra nästkommande år. Alltså endast stora beslut som gäller. Det gillar jag starkt.
Det låter väl bra?! Det hade fungerat utmärkt om det nya året inte hade börjat krångla i dem första dagarna.
Men det sätter ingen-stress-i-år på prov. Nej då, inte i år igen. Detta året kommer jag inte ge med mig alls. Inte ens det minsta. Nu får det vara slutstressat för mig. Ingen liten obetydelsefull och fullkomligt oviktig petitess kan förstöra detta "stressfria år". Så är det. År 2013 är reserverat, bokat, fullbokat för stora och oerhört viktiga stunder. Allt och alla som inte passar den målgruppen kommer att sättas i en specifik mapp och sedan kommer jag med mina metaforiska fingrar trycka på min metaforiska DELETEknapp! POFF! Puts väck med alla små metaforiska worms och andra virus som suger ut positiv energi!
Året som gått, avslutades på ett kanonbra sätt och så tycker jag att jag och min familj bör inleda detta året. År 2013 är reserverat för sådana stunder som dessa!
Miki kavlar deg****
Vi har bakat pepparkakor. Hälften av degen försvann mystiskt. Ingen vet vart den tog vägen. *mums*
Pepparkakshuset stod inte helt, länge. Även där var det någon mystisk och mycket osynlig varelse som knaprade på det redan på eftermiddagen.
Vi övade på Lucia sångerna men vägrade sedan vara med i Luciatåget.
Vi åkte pulka (eller tja, jag "solade" i snön) sedan visade det sig att man även kan åka pulka när det är mörkt. En ren nyhet för mig.
Vi har varit på kalas och firat en god vän. Vi har även fått träffa den stoooora elefanten! (lyckan var obeskrivlig, Lillen blev också glad)
Det finns mycket mer som vi har gjort som var en underbar avrundning på det gamla året som gått. Det kommer i nästa inlägg.
Publicerad 2012-12-11 23:14:22 i 40´s, Familj, Kändisar, Underbart, Vardag,
Ibland går allt precis så som man vill att det ska gå. Allting är så perfekt. Alla är i harmoni och alla är lyckliga just nu. Att vara syssellös kan ibland tära på folk, för mycket fritid kan minskas om man är med dem man älskar men ibland slår även det fel. Man spenderar för mycket tid ihop och börjar, tja helt enkelt, gå varandra på nerverna. Det är då allt som är så underbart blir dåligt. Vi har alla hört talesättet "av förmycket av det goda kan man få ont i magen". Precis så är det. Men när man finner en balans i alla vardagliga sysslor så blir allt mycket lättare, man får den tid man behöver för alla nära och kära. Om man prioriterar rätt, vill säga.
Lyckan ligger i balansen av dåligt och bra. För mycket av det ena eller det andra gör att man tappar balansen och blir missnöjd. Om allt endast var gott skulle vi tappa förmågan att se det goda. Om allt bara blir dåligt då hamnar vi ett läge av missnöje och ångest. Vilket inte är bra. Men finner vi balansen mellan det goda och det onda, då kan vi på riktigt vara lyckliga. För det dåliga kommer alltid finnas med på ett hörn, det goda kommer alltid finnas i vår närhet och om vi ser det goda så kommer vi lättare kunne avgöra hur mycket av det dåliga vi vill ta in. Ser man det goda, behöver man inte fokusera på det dåliga. Ta ett steg i taget och lösa ett problem i taget. Tar man en stor bit av kakan kan det bli droppen som frinner över bägaren (talessätt?).
Jag tycker att jag nu har funnit min balans, efter mycket arbete på den mentala sidan. Jag har jobbat och slit för att ta bort dessa glasögon som förhindrar mig från att se det goda. Nu när jag äntligen lyckats få bort dem, ser jag allt, båda hållen, det mörka och det ljusa. Det går inte att fixa allt på en gång, reparera flera år av dåliga beslut. I mitt fall närmare 10 år av dåliga beslut. Jag jobbar mot mitt mål att få bort konsekvenserna av mina sämre tagna beslut. Jag kan acceptera mina beslut och fokusera på hur jag kan jobba "runt" dessa konsekvenser som inte kan åtgärdas. Jag kan inte förändra det som varit men jag kan förändra hur ja ska handskas med allt som kommer i efterhand. När jag idag kollar på molnet som "is raining on my parade" så ser jag även solen som lyser bakom det. Allt kommer bli bra i slutändan.
Med alla goda ting och goda människor jag har runt mig är inget hinder omöjligt att komma över. Och alla dessa dåliga beslut har även dem fört med sig otroligt bra ting. Ting som jag idag inte hade kunnat leva utan.
Det finns ingen som helst anledning för mig att bara fokusera på allt det negativa runt mig, för det finns alltid något positivt i närheten.
Om alla bara ser sig omkring lite så kommer alla att förstå vad jag menar. Vintern är här, det är kallt, det är halt, bilen måste skrapas på morgonen... men visst ser det vackert ut när snön ligger så vackert på maken och på trädgrenarna? Finns alltid något att glädjas åt, bara balansen finns, så är alla figurativa fönster öppna.
Som jag även nyligen sa; alla bra saker man kan säga har redan sagts, på ett bättre sätt. Det Du vill säga har redan sagts. Det Du tänker har redan tänkts. Bevis på detta är att min stora idol redan har sagt detta som jag nu har skrivit ett helt blogginlägg om. Och han sa det med några få ord. Och mycket bättre än vad jag har formulerat det.
Publicerad 2012-12-03 23:55:00 i Barn, Familj, Min stjärna, Underbart,
Lillgrabben är äntligen hemma igen! Oh, som jag har saknat honom. Underbara barn. Föräldrarskap är en vacker sak i sig men, MEN, den visas inte helt ärligt i media. Filmer tänker jag på då. De ljuger för oss som är ovetande om hur det faktiskt är att vara förälder. Jag tänker tillbaka på mig själv när Lillfjanten just hade fötts och hur jag då tänkte att vi skulle ha det mysigt och allt skulle vara som ett sockersött rosa moln. Nej, så är det inte. Det är mer som en tja, låt mig säga, en mer mörkare färg. Inte speciellt rosa alls, faktiskt. Plommon. Plommon färgat är föräldraskapet.
Dessa reklamer, serier och filmer som visar stylish mammor som badar sina lugna och fina barn på kvällen innan läggdags. Jag hatar dem! Finns ingen sanning där. Allt är så lugnt och stillsamt, barnet sitter lugnt i badkaret och leker med badankan och tittar kärleksfullt på sin mor som i sin tur tittar ömt tillbaka på sitt älskade barn. Hell no, så ser det i alla fall inte ut hemma hos oss. Det kan jag ju lugnt säga. Innan denna "stillsamma" badstund påbörjas så har ett springmaraton utförts just avslutas, först med att få tag på ungen som skall badas, för att sedan försöka plocka bort alla kläder från samma barn, till att jaga denna nu mera nakna unge genom lägenheten och få in barnet till badrummet. När allt detta är gjort kan badanadet påbörjas. Hos oss finns inga kärleksfulla blickar hit och dit. Inte finns det några stylish mammor i mitt badrum när Lillgrabben badar. Det finns en unge som tittar lurt på sin mor och det finns en mamma som är genomblöt och försöker gömma sig bakom en ännu blötare (om det nu ens går) handduk. Istället för vatten endast i badkaret, finns det vatten i hela badrummet (och nästan inget kvar i badkaret), istället för en badanka så är det en liten hink, Som för många gånger "råkar" hälla ut vatten på mamman. Mamman som nu ser mer ut som ett troll än stylish (som hon egentligen brukar, öhm, just saying).
Men även den bitterljuva badstunden går över. Då blir det att snabbt hitta alla klädesdelar som skall träs på, på detta barn. När allt detta är gjort, då börjar den underbara sagostunden. Som även mamman ser fram emot! Då, DÅ kan lugnet börja. Det är då både mamman och barnet kan njuta. Barnet av en lugn saga och mamman kan vila upp sig lite för festen som börjar efter att barnet somnat. Festen= egentid. För min del innebär detta tvtittande.
Den här texten visar rejält på att VI alla har blivit grundlurade av Hollywood som vill få oss att tro att barn är lugna när det kommer till vatten. Min slutsats är tvärtom mot detta som visas på tv, är att vatten lockar ut det inre lilla monstret i de flesta barn. Givetvis inte alla barn, och de föräldrar som har sådana lugna barn skall skatta sig lyckliga. Torra i alla fall.
Nu är även denna måndagens egentid snart slut, så jag skall hoppa i säng omedelbums.
Publicerad 2012-11-24 19:46:01 i Barn, Familj, Filmtips, Vardag,
Idag har det varit kanelbulle bakande här hemma och massor med fika... Eller tja, fika och fika... jag åt upp många kanelbullar helt utan anledning. Jag och Lillgrabben. Vi är rätt "kak-galna" här. Allt som är sött fungerar utmärkt. Man tager det man haver... och om man inget haver hemma så bakar man. Så det så.
Nu ska det bli film tittande och mys. Vet inte riktigt vilken film det blir men det får vi ta som det kommer. Som vanligt så är det min lilla Sockerkaka som bestämmer film som vi ska se. Jag hoppas på något som även jag kommer ha nöje utav. Alltså något som Tangled.... *håller tummarna*
Bye
Publicerad 2012-11-21 23:24:28 i Barn, Familj, Roligt, Vardag,
Idag hände något otroligt roligt! Tänk er detta scenario; Telefonen ringer, jag är i köket (telefonen i vardagsrummet), Lillen är snabb som tusan och så fort telefonen börjar ringa springer den lilla filuren och svarar. Detta hör jag, som befinner mig i hallen vid det här laget.
- Heej! Vi äter just nu. Men vi har inte ätit upp allt än. *Liten paus* Vi har mat kvar, kom och ät... Innan vi äter upp allt. Jaha, okej. Hej då.
Öhm... Jaha tänker jag som fortfarande står i hallen. Vem kan detta ha varit då? Jag frågar Lillen snällt om vem han hade pratat med och vem det är han har bjudit in idag? "Vetente" blir svaret och ett axelryck på det.
Ja, ja, vi märker väl om det dyker upp någon som är hungrig på dörren och vill ha mat innan vi äter upp allt... Kan väl tillägga att det var hemligt nummer, och att jag är i steg med dagens teknik som nummerpresentation och allt sånt... Ingen har dykt upp än och snart, snart är all mat uppäten.
Här har vi några bilder från idag.
Publicerad 2011-12-20 20:17:36 i Familj,
Publicerad 2011-12-20 20:01:55 i Familj,
Mammas lilla stjärngosse. Han var supersöt i luciatåget men ville absolut inte sjunga, fast han fick för sig att repa i sömnen natten innan... Hur som haver var jag också väldigt trendig under Lucia dagen. Japp jag har t o m bevis på det, check it out.
Tinker-toddler and
Tinker-mama.
Fick ta bild på bilden för min dator vill tydligen ta emot bilder annars....
Publicerad 2011-11-14 12:40:41 i Familj,
Jag kollade på 7th heaven och där pratades det om bröllop mellan två unga vuxna. Tydligen är det en viktig del att vara tillsammans en längre tid, att ha samma religion och vara i samma ålder för att ett äktenskap ska hålla. Jag kan hålla med om att tid krävs för att lära känna varandra men det tycker jag inte är det viktigaste. Jag tror helhjärtat på att barndomen och familjen man kommer ifrån är mycket viktig för ett äktenskap att fungera.
Jag och mitt ex hade inte ett lååångt förhållande, vi "var ihop" i lite mer än ett halv år innan vi förlovade oss, sedan var vi förlovade i lite mer än ett år (under den tiden bodde vi ihop) sedan gifte vi oss. Jag trodde att vi kände varandra... Men självklart blev det problem när viktiga delar, delar som bygger på den uppfostran man har fått hemma, kolliderade med varandra. Jag är van vid att ha föräldrar som alltid stöttar mig, som alltid finns där för mig och är inte bara mina föräldrar utan mina vänner också. Mitt ex hade en rätt så labil barndom och detta var inget problem innan vår son föddes. Men detta förändrades, när ett barn kommer med i bilden så tycker jag det är mycket viktigt att båda föräldrarna är överens om att dom båda ska vara där för sitt barn och att familjen alltid kommer först. Den biten är något som man får med sig från sin egna barndom. Äktenskap innebär jobb, lite jobb eller ptroligt mycket jobb. Jag anser det vara värt att arbeta på ett äktenskap, men då måste båda sidorna försöka lika hårt. Vid sådana tillfällen är barndommen och värderingar man har fått med sig av sina nära och kära viktig.
Jag önskar att jag hade ett bra och stabilt förhållande, just nu, med någon som har växt upp med liknande värderingar och tankar kring livet och speciellt familjelivet. Jag är helt medveten om hur mycket man måste ge för att "allt" ska fungera men då vill jag även att "min partner" ska vara medveten om samma sak. Jag vill ge, jag är bra på att ge, men då vill jag även ta. För det gäller ju om att ge och ta. Det är inte dom stora sakerna som är viktiga, bröllopet eller frieriet, det är dom små sakerna som utgör livet. Vardagen, hur fungerar den, är det en crapie-vardag, varje dag då är det det man måste arbeta på. Jag vill inte ha en jätteromantisk helg en gång per år. Jag vill ha förståelse, respekt och omtanke varje dag!
Det kommer vara upp och ner, i varje föörhållande men det är hur man reder upp dessa nergångar som är av betydelse, för mig.
Jag ser inte mitt äktenskap som ett misstag, det kommer jag aldrig att göra heller. Det var bra händelse, men det fungerade inte som jag hade hoppats på. Jag är övertygad om att mitt krashade äktenskap inte har något att göra med vår unga ålder (mitt ex är ett par år äldre). Det kunde ha blivit samma "soppa" utav samma äktenskap även om vi hade varit i 30års åldern. Men denna resa har varit en stor erfarenhet för mig, för nu har jag helt rätta prioriteringar och jag kommer inte nöjja mig med någon som kanske passar in i mina kriterier för partner. Finns ingen anledning för mig att hamna på samma ställe igen med någon annan. Jag vet vad jag vill ha och det kommer jag leta efter, tills jag hittar det kommer jag drömma om denna trygghet som ett äktenskap vanligtvis innebär.
Jag vill ha någon som väntar på mig när jag kommer hem, jag vill ha någon att dela mina sorger och min glädje med. Jag vill ha någon i mitt liv, någon som vill detsamma. Jag saknar inte den där förälskelsetiden, den har jag kommit över, jag vill ha något mer. Något som kommer hålla när förälskelsen har lagt sig, det önskar jag mig. Jag vill ha någon som kommer respektera mig, som vill diskutera och debattera med mig om olika saker, någon jag kan lära mig av (någon som vill lära sig av mig).
Detta låter kanske som en kontaktannons nu men det är inte meningen att det ska vara det. Jag vet faktiskt inte vad jag ville säga med detta inlägg. Kanske ville jag bara skriva ner hur jag ser på mitt (kärleks) liv och vad jag vill ha i framtiden. Men jag tror att för en gångs skull så håller jag med ungarna i 7th heaven (till viss del); är man kär och har snarlika planer inför framtiden och har snarlik bakgrund så finns det ingen anledning till att vänta med äktenskap, man behöver inte ha varit ihop i 10,15 år för att det ska fungera. Som sagt (skrivet) det kan bli samma soppa av "skiten" även när man är 30 eller 40. Så enkelt är det för mig.
VS
Jag kanske slänger in en bild från mitt bröllop senare idag...
Bye!
Publicerad 2011-11-09 01:19:48 i Familj,
Tusen saker att göra imorgon. Många samtal att ringa, några möten att gå på, några böcker att läsa i, ett barn att underhålla och allt detta skall göras med ett leende på läpparna. Men en fråga finns kvar, när börjar det
roliga?
Ja, exakt. När för guds skull börjar det roliga? Det ska väl vara roligt att vara ensamstående morsa, eller har jag missuppfattat det?
Alla serier och filmer visar ju hur alla småbarns mammor bara har kul, festar, ser fantastiska ut på morgonen, är fräscha som få, har inga problem med att uppfostra sina ungar, kan leka i sandlådan med högklackade skor och kort kort.
Så min fråga är hur lång tid efter en seperation börjar det livet?
Jag ser ut som fan själv när jag vaknar på morgonen, orkar inte tänka på hur jag sitter eller rör mig för att ha kort kort, kan inte springa efter mitt barn i högklackat, jag festar som högst en gång i månaden, har problem med att bedömma vart gränser går för vad ungen "får och inte får" göra, så när börjar det här roliga livet som visas i media. Den där bilden av den moderna mamman som alltid är
glad, har otroligt mycket energi som hinner med allt och hjälper även andra att utföra sina uppgifter. Vart är alla dessa mammor? Har jag missat dom eller existerar dom inte? För jag har bara sett dom genom dumburken.
Jag är då absolut inte en av dom. Jag är för trött för att somna och jag är fullt medveten om att jag har tusen saker att göra och att min dag egentligen bör börja väldigt tidigt i morgon, men ändå sitter jag här i soffan, äter mycket onyttig mat och tittar på alla älskar Raymond.
Är det någon som vet när det glamurösa livet som småbarnsmorsa börjar?
Verklighets bilden är från
LadyDahmer. Den här bilden tycker jag är genial, helt fatastisk. Sanningen in the face, liksom.
Bye
Publicerad 2011-10-31 10:32:47 i Familj,
Idag är det en tuff dag, inte nog med att jag inte tycker om måndag över huvud taget! Tycker absolut inte om det. HATA måndagar, all the way!
Men det som gör denna måndag värre än andra måndagar är det att jag ska på möte med socialen. Förra veckan drog detta med vårdnaden igång på riktigt, alltså utredningen iaf och idag är det fortsättning. Jag ska på "samtal" som det så fint heter och jag är redan hoppig av mig. Jag vet att det inte finns någon anledning till att vara hoppig men jag kan inte rå för det.
Jag är i sådana situationer, detta är något som inte så många vet om mig, ett totalt kontrollfreak! Jag måste veta vad som kommer sägas, vilka frågor kommer ställas, vilken sorts information som kommer sökas och allt detta för att jag ska kunna bygga upp mina svar på bästa möjliga sätt. Det är absolut inte så att jag planerar att ljuga, skulle inte ens falla mig in att göra något så dumt.
Jag tycker inte om lögner, har fått nog av sådana. Men jag är nyfiken på frågorna för att kunna formulera mina svar på ett bra och lättsamt sätt. Det är ju mycket viktigt att få med allt man tycker är viktigt men att ändå inte låta bitter eller ännu värre, kanske, nonchalant. Man, antar jag, måste vara varierad i sin story, hur allt började, varför jag ansökt om ensam vårdnad och allt annat som kan vara viktigt. Både vara allvarlig och mer lättsam, detta tycker jag kan vara svårt då jag i situationer som denna alltid ser vettskrämd och het lost ut!
Men men, hur som haver så måste jag dra fram det bästa ur mig själv. Detta är viktigt, mycket viktigt och detta tillfälle kanske bara är tillfälligt. Då "god" kontakt finns mellan mig och mitt ex, då genomtänkta meningar kommer sägas och förhoppningsvis kommer ingen smutskastning ske från någon sida.
Och detta är en kärlek som är värd att "slåss" för! Jag är en pessimist, det är ingen nyhet. Jag har dessutom på senare tid även blivit en synisk bitterfitta som inte tror på kärlek, äkta kärlek. Jag jobbar på att förändra min syn på detta, but I have a long way to go. Men en kärlek som jag är helt övertygad om är helt äkta och ren, det är kärleken mellan en mor och hennes barn, det är en kärlek som är så otroligt mycket värd. Jag vill min son det bästa och jag vet att jag kommer break my back för att uppnå det målet jag har satt upp för mitt barn.
Målet är att ge honom alla möjligheter som är i min makt att ge för att han ska vara lycklig och att han efter sin barndom blir en vuxen man, med dem rätta värderingarna i livet. Jag vill inte att min son blir en fördomsfull sate som hatar folk pga deras kultur, religion, sexuella läggning, åsikter eller vad som helst. Jag vill att han ska vara en tålmodig person som är mottaglig för nya saker i livet, som är medveten om att världen förändras och det är vår uppgift som människor att göra dessa förändringar till bra förändringar. Att hjälpa till att göra världen till en plats där alla är accepterade och alla har samma värde.
Jag är övertygad om att jag kan lyckas med mitt mål som förälder, men då måste även alla onödiga hinder tas bort från denna krokiga väg som kallas för uppfostran.
Nä nu ska jag ta mig en till kopp kaffe och försöka "ta det lugnt". Hör av mig i eftermiddag om hur det har gått.
Bye
