tingelingmamman

It´s normal not to forget your first love...

Publicerad 2013-04-19 20:22:00 i 40´s, Filmtips, Folk kallar det mode, Underbart, vintage,

Efter att ha lagt upp den där glada bilden på Allie, så kände jag mig bara manad att se the Notebook igen, efter så lång tid. Åh, kan man bli mer glad i en film? Nä, skulle inte tro det. Denna toppar nog det mesta.

Den innehåller allt, nästan allt, jag önskade önskar mig i livet. Otroligt passionerad kärlek, en man som älskar en så mycket, att han är villig att göra allt för en, att en kvinna älskar en man så mycket att hon gör allt för honom, att deras kärlek kan överleva alla hinder. Och att man självklart ska vara lycklig för resten av livet.

Men över till det viktigaste i filmen. KLÄDERNA!!! Hallå, eller! Jag vet inte vilken outfit som är snyggast, jag skulle vilja ha alla dessa klänningar i min garderob. Och skorna. Jag får inte glömma skorna.

Varje gång jag ser denna här filmen så drömmer jag mig bort till den tiden, sminket, frisyren, kläderna, livets enkelhet. Så underbart.  Medan de flesta tjejer kollar in den vackra mannen som spelar den manliga huvudrollen (Ryan Gosling) så stirrar jag mig blind på den kvinnliga huvudrolls innehavaren (Rachel McAdams).

 

 

 

 
Oh, vad livet känns trist i jämförelse....

Våren är här....

Publicerad 2013-04-18 11:20:30 i 40´s, Underbart, Vardag,

 
Allting blir så mycket lättare när solen tittar fram. Alla känslor blir snäppet vackrare, alla problem blir snäppet mindre, alla planer blir snäppet närmare. Tja, ni förstår allting blir snäppet bättre. Livet blir snäppet bättre!
 
Jag har alltid varit den där cyniska jäveln som inte tror på kärlek vid första ögonkastet (okej inte alltid, senaste 10 åren kanske). Innan dess var jag den eviga romantikern. Men nu när solen tittat fram lite smått så känner jag hur jag själv håller på att förändras. Jag har börjat tro på kärlek, det finns evig kärlek. Jag är helt övertygad om att den finns. Nu gäller det bara att hitta den också. Det är den knepiga delen.
 
Jag som alltid har älskat skräckfilm, har börjat tröttna och börjat kolla på romantiska filmer, romantiska komedier, romantiska draman. You name it. Bara det handlar om kärlek. Kärlek till sin familj, sina barn, sina vänner, sin pojk/flickvän, till något man älskar att göra. Kärlek.
 
Är det ens normalt att bli så känslig inför sommaren? Ska det vara så? Eller jag kanske har något stort problem som just ska upptäckas? *Mäter blodtrycket och kollar pulsen*
 
Hur det än må ligga till så är jag nöjd med läget. Jag vill känna mig så här, för alltid. Jag är nykär i våren! Jag vill bara krama om våren, hårt och aldrig låta den lämna mig. Bara ta in alla ljusa färger, alla härligt somriga lukter.
 
 
 
Fan vilken underbar jävla dag!!
 
 
 
 
 
 

Ibland

Publicerad 2012-12-11 23:14:22 i 40´s, Familj, Kändisar, Underbart, Vardag,

Ibland går allt precis så som man vill att det ska gå. Allting är så perfekt. Alla är i harmoni och alla är lyckliga just nu. Att vara syssellös kan ibland tära på folk, för mycket fritid kan minskas om man är med dem man älskar men ibland slår även det fel. Man spenderar för mycket tid ihop och börjar, tja helt enkelt, gå varandra på nerverna. Det är då allt som är så underbart blir dåligt. Vi har alla hört talesättet "av förmycket av det goda kan man få ont i magen". Precis så är det. Men när man finner en balans i alla vardagliga sysslor så blir allt mycket lättare, man får den tid man behöver för alla nära och kära. Om man prioriterar rätt, vill säga.
 
Lyckan ligger i balansen av dåligt och bra. För mycket av det ena eller det andra gör att man tappar balansen och blir missnöjd. Om allt endast var gott skulle vi tappa förmågan att se det goda. Om allt bara blir dåligt då hamnar vi ett läge av missnöje och ångest. Vilket inte är bra. Men finner vi balansen mellan det goda och det onda, då kan vi på riktigt vara lyckliga. För det dåliga kommer alltid finnas med på ett hörn, det goda kommer alltid finnas i vår närhet och om vi ser det goda så kommer vi lättare kunne avgöra hur mycket av det dåliga vi vill ta in. Ser man det goda, behöver man inte fokusera på det dåliga. Ta ett steg i taget och lösa ett problem i taget. Tar man en stor bit av kakan kan det bli droppen som frinner över bägaren (talessätt?).
 
Jag tycker att jag nu har funnit min balans, efter mycket arbete på den mentala sidan. Jag har jobbat och slit för att ta bort dessa glasögon som förhindrar mig från att se det goda. Nu när jag äntligen lyckats få bort dem, ser jag allt, båda hållen, det mörka och det ljusa. Det går inte att fixa allt på en gång, reparera flera år av dåliga beslut. I mitt fall närmare 10 år av dåliga beslut. Jag jobbar mot mitt mål att få bort konsekvenserna av mina sämre tagna beslut. Jag kan acceptera mina beslut och fokusera på hur jag kan jobba "runt" dessa konsekvenser som inte kan åtgärdas. Jag kan inte förändra det som varit men jag kan förändra hur ja  ska handskas med allt som kommer i efterhand. När jag idag kollar på molnet som "is raining on my parade" så ser jag även solen som lyser bakom det. Allt kommer bli bra i slutändan.
 
Med alla goda ting och goda människor jag har runt mig är inget hinder omöjligt att komma över. Och alla dessa dåliga beslut har även dem fört med sig otroligt bra ting. Ting som jag idag inte hade kunnat leva utan.
 
Det finns ingen som helst anledning för mig att bara fokusera på allt det negativa runt mig, för det finns alltid något positivt i närheten.
 
Om alla bara ser sig omkring lite så kommer alla att förstå vad jag menar. Vintern är här, det är kallt, det är halt, bilen måste skrapas på morgonen... men visst ser det vackert ut när snön ligger så vackert på maken och på trädgrenarna? Finns alltid något att glädjas åt, bara balansen finns, så är alla figurativa fönster öppna.
 
Som jag även nyligen sa; alla bra saker man kan säga har redan sagts, på ett bättre sätt. Det Du vill säga har redan sagts. Det Du tänker har redan tänkts. Bevis på detta är att min stora idol redan har sagt detta som jag nu har skrivit ett helt blogginlägg om. Och han sa det med några få ord. Och mycket bättre än vad jag har formulerat det.
 
 
 
 

Så mycket och så stort...

Publicerad 2012-11-23 19:13:00 i 40´s, Musik, vintage,

Jag snubblade över denna när jag snurrade runt på youtube, vilket jag gör med jämna mellanrum. Det finns så mycket att se... och det finns så mycket som är filmat och finns just på youtube. Viva la youtube!!
 
Denna är så underbar.... Vilken röst.
 
 
 
Njut!

Om

Min profilbild

Tingeling-mamman

Tingeling-mamman är alltså jag, Maja, som är en allmänt vilsen person som gillar det mesta från "förr" (från 20-talet till 70-talet), pluggar på Komvux och försöker komma överfund med vad jag vill göra när jag växer upp. Jag är även mamma till Tingelingkiddo Micke, som är ett litet busfrö som hittar på massor med hyss. Men är en underbar liten gosse ändå. Här kan DU läsa om vårt liv och annat tråkigt, öhm roligt, som händer i vår vardag.

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela