"Jag vågar påstå att jag är världens främsta barnuppfostrare"
Igår köpte jag en bok som jag länge velat ha, Felicia försvann. Jag har i flera inlägg här på bloggen kritiserat Anna Wahlgren och hennes metoder för barnuppfostran. Och ja, jag tycker att hon är rent av en idiot. Jag tycker även att folk som läser hennes böcker och "håller på" hennes metoder är idioter. Det är ingen nyhet.
Jag tycker att alla som kör AWs metoder för barnuppfostran bör läsa denna bok, den ger en perspektiv. Om AWs barn blev så här, och har dessa problem, gått igenom allt detta, förlorat sin barndom, så tycker jag att folk borde tänka om lite, hur bra kan denna människa vara på att uppfostra barn egentligen?!
Jag vill att mitt barn ska vara en stark person, en individ som har sin personlighet. Jag ska inte behöva "tvinga" mitt barn till något, jag ska inte behöva muta eller hota mitt barn till något, frysa ut mitt barn tills han gör som jag vill, jag vill inte ha någon "mobbingdag" före födelsedagen. Ett föräldraskap ser inte ut så.
Efter att ha läst Felicia Feldts bok så förstår jag inte att folk fortsätter med AWs metoder. Detta är ett sjukt samhälle.
Här är några enstaka rader ur boken, avgör själv, låter detta som en sund barndom?
"Mamma och Yusuf drar väskorna ut genom den lilla dörren och mamma behöver inte böja sig. De tar upp en väska i taget och flyttar in i sitt lilla rum. Sen dröjer det flera dagar innan jag ser mamma nästa gång."
"Efter en och en halv timma har mamma hunnit röka några cigaretter, druckit några glas vin, diskuterat med någon i telefon och nu kommer hon. Stänger dörren bakom sig. Hon berättar med lugn och saklig ton att jag kommer att få utegångsförbud i en månad. Men jag ska få ett straff nu också. På en gång. Hon säger att jag ska få en örfil. -Och det straffet ska du ta emot."
"Och jag säger där på restaurangen att min dotter Wilma också vill lära känna henne, för hon saknar en mormor. Och mamma svarar: -Frågan är om jag vill känna "det". -"Det"? -Ja. Det. -Menar du Wilma? -Ja. Det."
Felicia berättar om alla männen, om alla festerna och alla gånger barnexperten lämnat sina barn ensamma i flera dagar. Ibland med en nioåring som har allt ansvar för sina yngre syskon. Jag mår illa när jag tänker tillbaka till boken som jag läste ut på några timmar bara. Jag kan inte förstå att någon gör så mot sina barn än mindre någon som gärna "delar" med sig med sina tips och råd hur man bäst uppfostrar barn, någon som kallar sig för barnexpert.
