tingelingmamman

 En sådan lycka skådas sällan, som den lyckan från häromdagen. En stolt mor som spatserar (stavning?) nedanför ICAs gångar med ett enormt leende och handlar med sig mat och diverse andra livsmedel har sällan skådats. Only God knows om det kommer att upprepas. Det kommer det säkert, om sisådär, 100 år.

 

Ja, det som gjorde denna moder så lycklig var den enkla saken att ens barn väljer det som är rätt (rätt enligt sin mor då). Första önskan var att få en tecknad film, vilket i sig kanske inte är det bästa, men visst jag hade gett med mig. Jag är klen. Denna grabbs stora mörka ögon får mig att smälta som en klick smör på solen. Men så blev det ett dilemma på grund av en bok. En bok. Bok. Och inte vilken bok som helst det ska ju självklart vara "Hur man blir upptäckare"boken. Glädjen i min själ var obeskrivlig. När det efter ett tag kom till kritan att man måste välja, antingen det ena eller det andra. Och jag var helt övertygad om att boken kommer läggas tillbaka på hyllan men icke. Vi kom hem med den här:

 

 

Min son valde en bok framför att sitta framför dumburken! Lyckan var enorm och håller fortfarande i sig. I have done a good job.

 

Nu när jag fått förklara anledningen till denna stora lycka och starka stolthet kan jag gå och fortsätta uträtta saker och ting denna fredag.

 

 Då har ännu en helg kommit och denna helg kommer bli så lång... Min lilla stjärna ska till sin pappa denna helgen, jag är fullt medveten om att jag får se honom på måndag igen men det känns ändå tungt. Jag kommer inte kunna se eller prata med min bästa vän på tre hela dagar! Fy farao vad det skär i hjärtat. Man kan ju tycka att jag borde ha vant mig vid detta efter snart två år men icke, lika svårt varje gång. Men för att få mig på andra tankar är denna helg fylld med jobb och plugg (plus väldigt mycket städande och vårrensande av garderoberna).

 

Det finns så mycket att göra och så lite tid till att hinna med allt och mina "barnlösa" dagar brukar vanligt passera på det sättet att mitt liv stannar upp. Ingen vilja till att göra något, ingen ork till att göra något. Jag vill bara gömma mig under täcket och vänta på min lilla Guldgosse. När han kommer tillbaka då börjar mitt liv igen... Men nu måste jag ta mig själv i kragen och börja utföra allt som inte hinns med under vardagarna.

 

Nepp, nu kastar jag in slapparhanduken och börjar göra allt som skall göras med hårdhandskarna på.

 

 

 

Här är ett lite äldre inlägg som bara drar igång massor med härliga minnen.

 

"I måndags hade vi inga planer som helst, förutom det vanliga, gå till dagis, plocka undan lite, laga mat och komma på något att göra senare under dagen. Då kom samtalet från en familjevän ( en kvinna som är som en extra mormor till min lilla grabb) "Vill ni fiska idag?" sa den lilla rösten i luren och visst ville vi det!

 

Sedan gick det snabbt, packa ihop sig med allt som kan behövas, varma tröjor, varmare jackor, och självklart något att dricka, iväg till dagis, få med sig lillen snabbt som katten och sedan iväg till denna vän. Därifrån åkte vi iväg till en liten sjö i närheten och satte upp våra fiskespön och stolar. Stolar är en självklarhet för varje erfaren fiskare, inte för att jag menar att vi är erfarna, jag bara säger att det är så. Det blev även en liten grillning, mycket gott och mycket saknat under denna sommar. Att grilla alltså.

 

Lillen var så förtjust i fiskespöt och att "svinga" linan långt ut i sjön, detta upprepades flera gånger till sist var han nöjd (eller trött). Det blev några små nafsanden på kroken men inga napp. Efter den goda varmkorven och lite kaffe, för att återfå sina krafter, ungefär 2 timmar senare, så bestämde vi oss för att det var dags att packa ihop oss och dra oss hemåt. Just då händer DET! Spöet böjer sig och den röda lilla grejen som flyter på vattenytan försvinner under ytan, NAPP!

 

Inte tänkte ni väl att vi gick hem tomhänta?! Nej, då, inte alls. Det blev en fisk! En liten fisk visserligen, men en fisk är en fisk. Lillen är helt säker på att det var en haj, jag är mindre säker på det påståendet. Efter en tuff dragkamp med den lilla firren så packade vi ihop oss och började resan hemåt. Väl hemma var lillen så trött att han somnade nästan direkt. Glädje för både den trötta mamman och den lilla pojken som just somnat. Helt underbar dag i naturen, det behövdes verkligen.

 

Här är lite bilder från denna underbara dag. "

Så kom julafton! Oj, oj, oj, vilka planer det fanns för den dagen men planerna gck i kras när min klumpighet kom i vägen. Därav få bilder. Men vi skall inte beklaga oss, tomten kom på besök ändå!

Disney´s jul är det bästa som finns! Tvn är det bästa som finns på julafton, förutom tomten med julklapparna det vill säga.

Sådana stunder tänker man inte på vanligtvis men det är de som fastnar i minnet och finns kvar länge, länge. Att jag värdesätter tiden som jag spenderar med min familj högt, vet alla som känner mig. Det finns inte tillräckligt med tid för att slänga bort stunder med de personer som man älskar mest. All tid är dyrbar tid. För tiden rinner iväg och försvinner snabbt. Därför skall detta året bli året där jag verkligen tar vara på tiden med min familj och bara njuta. 

 

Den här dagen kommer jag leva lyckligt på i många månader. En underbar familjedag och en roadtrip! Jag vill inte återvända till någon mindre bra verklighet en enda gång i mitt liv, för detta ska bli min och min familjs verklighet. 

 

Roadtripen började med att få tag på den korta killen som bor hemma hos mig och försöka få i honom lite näring (gick väl så där), och sedan även klä på honom! Ack denna problem morgon!

Äntligen är 2012 SLUT!!!!

Det har varit ett krångligt år och det har varit massor med motgångar. Men jag har lyckats överkomma dem alla. Därför bestämde jag mig rätt tidigt för att inte krångla till början av 2013! Att inte krångla till komande år betyder kort och gott; inga nyårslöften (som kommer med säkerhet brytas) och framför allt ingen stress. Att inte ha några nyårslöften utan bara önskningar och mål att uppnå under detta år 2013. Mål som är större än "jag ska gå ner i vikt" eller "jag ska sluta röka". Mål som skall förändra nästkommande år. Alltså endast stora beslut som gäller. Det gillar jag starkt. 

 

Det låter väl bra?! Det hade fungerat utmärkt om det nya året inte hade börjat krångla i dem första dagarna.

 

Men det sätter ingen-stress-i-år på prov. Nej då, inte i år igen. Detta året kommer jag inte ge med mig alls. Inte ens det minsta. Nu får det vara slutstressat för mig. Ingen liten obetydelsefull och fullkomligt oviktig petitess kan förstöra detta "stressfria år". Så är det. År 2013 är reserverat, bokat, fullbokat för stora och oerhört viktiga stunder. Allt och alla som inte passar den målgruppen kommer att sättas i en specifik mapp och sedan kommer jag med mina metaforiska fingrar trycka på min metaforiska DELETEknapp! POFF! Puts väck med alla små metaforiska worms och andra virus som suger ut positiv energi! 

 

Året som gått, avslutades på ett kanonbra sätt och så tycker jag att jag och min familj bör inleda detta året. År 2013 är reserverat för sådana stunder som dessa!

 

 

Miki kavlar deg****

 

 

 

För många, många, många år sedan sa en stor person dessa ord. Han sa det på grund av något han trodde på, något som betydde mycket för honom och hans (och många, många andras) liv. Jag säger det för något jag tror på, något som betyder mycket för mig, något som kommer betyda mycket för mitt liv och min sons liv.

 

 

 

 

Jag har en dröm...

 

... att min son ska vara lycklig

... att jag är en av personerna som gör honom glad, varje dag

... att vi ska ha det bättre, på alla sätt

... att vi en dag ska kunna titta tillbaka på allt som har hänt och skratta

 

 

 

 

... att vi tillsammans finner balansen i livet

... att vi gör varandra lyckliga och stöttar varandra

... att min son ska veta att jag alltid kommer finnas där för honom

... att alla mina försök för att förbättra vår situation är något jag gör vår oss, för honom

 

 

 

... att min son ska vakna varje dag och tänka "vilken vacker värld vi lever i"

... att jag uppfostrar en stark pojke som kommer att förändra allt han är missnöjd med

... att vi båda kommer växa samman och bli trygga i oss själva och veta att vi älskar varann

... att min son alltid kommer lita på mig

 

 

 

... att jag lever ett långt och friskt liv, så jag kan få se hur min sons liv utvecklas och finnas vid hans sida

... att vi tillsammans upplever vackra saker och skapar minnen som vi alltid kommer ha med oss

... att vi när vi blir äldre (jag skrynklig och gammal som gatan) kan se tillbaka på vårt liv tillsammans och känna värme

... att min son blir både omtyckt och respekterad av sina medmänniskor

... att min son en dag ska förstå just hur mycket han betyder för mig och hur otroligt mycket jag älskar honom

 

 

 

 

Ja, jag har många drömmar, men det betyder inte att dessa drömmar inte betyder lika mycket för mig. Jag önskar min stjärna allt gott i livet. Jag önskar att han inte ska uppleva hemskheter. Jag vet att jag inte kan skydda honom från allt de onda i världen men jag kommer göra mitt bästa att hålla allt dåligt borta från honom, så långt det går. Jag önskar att han kommer vara barn länge, att ha kvar barnasinnet när han blir äldre och att ha förmågan att alltid se dem små sakerna som är små, små diamanter som gör livet underbart.

 

 

 

Det är otroligt svårt att förklara hur mycket gott jag önskar honom. All kärlek i världen, all lycka i världen, alla skratt i världen... Han är, och kommer alltid att vara, min diamant i livet. Han är mer än en diamant, han är något  som inte går att värderas, något som gör alla mina dagar ljusa. Även när han inte är nära mig så är det längtan att få se honom det som lyser upp mina dagar. Inget kan ändra på det någonsin. 

Lillgrabben är äntligen hemma igen! Oh, som jag har saknat honom. Underbara barn. Föräldrarskap är en vacker sak i sig men, MEN, den visas inte helt ärligt i media. Filmer tänker jag på då. De ljuger för oss som är ovetande om hur det faktiskt är att vara förälder. Jag tänker tillbaka på mig själv när Lillfjanten just hade fötts och hur jag då tänkte att vi skulle ha det mysigt och allt skulle vara som ett sockersött rosa moln. Nej, så är det inte. Det är mer som en tja, låt mig säga, en mer mörkare färg. Inte speciellt rosa alls, faktiskt. Plommon. Plommon färgat är föräldraskapet.

 

Dessa reklamer, serier och filmer som visar stylish mammor som badar sina lugna och fina barn på kvällen innan läggdags. Jag hatar dem! Finns ingen sanning där. Allt är så lugnt och stillsamt, barnet sitter lugnt i badkaret och leker med badankan och tittar kärleksfullt på sin mor som i sin tur tittar ömt tillbaka på sitt älskade barn. Hell no, så ser det i alla fall inte ut hemma hos oss. Det kan jag ju lugnt säga. Innan denna "stillsamma" badstund påbörjas så har ett springmaraton utförts just avslutas, först med att få tag på ungen som skall badas, för att sedan försöka plocka bort alla kläder från samma barn, till att jaga denna nu mera nakna unge genom lägenheten och få in barnet till badrummet. När allt detta är gjort kan badanadet påbörjas. Hos oss finns inga kärleksfulla blickar hit och dit. Inte finns det några stylish mammor i mitt badrum när Lillgrabben badar. Det finns en unge som tittar lurt på sin mor och det finns en mamma som är genomblöt och försöker gömma sig bakom en ännu blötare (om det nu ens går) handduk. Istället för vatten endast i badkaret, finns det vatten i hela badrummet (och nästan inget kvar i badkaret), istället för en badanka så är det en liten hink, Som för många gånger "råkar" hälla ut vatten på mamman. Mamman som nu ser mer ut som ett troll än stylish (som hon egentligen brukar, öhm, just saying).

 

Men även den bitterljuva badstunden går över. Då blir det att snabbt hitta alla klädesdelar som skall träs på, på detta barn. När allt detta är gjort, då börjar den underbara sagostunden. Som även mamman ser fram emot! Då, DÅ kan lugnet börja. Det är då både mamman och barnet kan njuta. Barnet av en lugn saga och mamman kan vila upp sig lite för festen som börjar efter att barnet somnat. Festen= egentid. För min del innebär detta tvtittande.

 

Den här texten visar rejält på att VI alla har blivit grundlurade av Hollywood som vill få oss att tro att barn är lugna när det kommer till vatten. Min slutsats är tvärtom mot detta som visas på tv, är att vatten lockar ut det inre lilla monstret i de flesta barn. Givetvis inte alla barn, och de föräldrar som har sådana lugna barn skall skatta sig lyckliga. Torra i alla fall.

 

 

Nu är även denna måndagens egentid snart slut, så jag skall hoppa i säng omedelbums.