en helt vanlig morgon
begär
En sådan lycka
En sådan lycka skådas sällan, som den lyckan från häromdagen. En stolt mor som spatserar (stavning?) nedanför ICAs gångar med ett enormt leende och handlar med sig mat och diverse andra livsmedel har sällan skådats. Only God knows om det kommer att upprepas. Det kommer det säkert, om sisådär, 100 år.
Ja, det som gjorde denna moder så lycklig var den enkla saken att ens barn väljer det som är rätt (rätt enligt sin mor då). Första önskan var att få en tecknad film, vilket i sig kanske inte är det bästa, men visst jag hade gett med mig. Jag är klen. Denna grabbs stora mörka ögon får mig att smälta som en klick smör på solen. Men så blev det ett dilemma på grund av en bok. En bok. Bok. Och inte vilken bok som helst det ska ju självklart vara "Hur man blir upptäckare"boken. Glädjen i min själ var obeskrivlig. När det efter ett tag kom till kritan att man måste välja, antingen det ena eller det andra. Och jag var helt övertygad om att boken kommer läggas tillbaka på hyllan men icke. Vi kom hem med den här:
Min son valde en bok framför att sitta framför dumburken! Lyckan var enorm och håller fortfarande i sig. I have done a good job.
Nu när jag fått förklara anledningen till denna stora lycka och starka stolthet kan jag gå och fortsätta uträtta saker och ting denna fredag.
Morgontrubbel
Ibland har jag så svårt för att vakna och hoppa upp ur sängen. Orken finns inte i kroppen för detta tuffa uppdrag, men har man en väckarklocka som börjar springa runt tidigt på morgonen, så måste orken infinnas på ett eller ett annat sätt. Så är det denna morgon, jag sitter här framför datorn med en mugg kaffe och försöker vakna till liv. Det går la sådär. Mer död än vaken men men...
Kom igen torsdag, för med dig bra saker! Vardag
Tråkhelg...
Då har ännu en helg kommit och denna helg kommer bli så lång... Min lilla stjärna ska till sin pappa denna helgen, jag är fullt medveten om att jag får se honom på måndag igen men det känns ändå tungt. Jag kommer inte kunna se eller prata med min bästa vän på tre hela dagar! Fy farao vad det skär i hjärtat. Man kan ju tycka att jag borde ha vant mig vid detta efter snart två år men icke, lika svårt varje gång. Men för att få mig på andra tankar är denna helg fylld med jobb och plugg (plus väldigt mycket städande och vårrensande av garderoberna).
Det finns så mycket att göra och så lite tid till att hinna med allt och mina "barnlösa" dagar brukar vanligt passera på det sättet att mitt liv stannar upp. Ingen vilja till att göra något, ingen ork till att göra något. Jag vill bara gömma mig under täcket och vänta på min lilla Guldgosse. När han kommer tillbaka då börjar mitt liv igen... Men nu måste jag ta mig själv i kragen och börja utföra allt som inte hinns med under vardagarna.
Nepp, nu kastar jag in slapparhanduken och börjar göra allt som skall göras med hårdhandskarna på.
Här är en gullebild på mig och min älskling.
Den som väntar...
Jag får göra vad jag än behagar med mitt liv och ingen annan kan framföra sin åsikt om mitt liv, om så inte har efterfrågats. F-N vad jag kan förklara mig fint när det gäller överflödiga personer som bidrar med sina åsikter OM mitt liv. Back the hell off.
Dessa meningar kommer jag använda rätt så frekvent om några månader men det får man ta. Så är det. Om folk inte har något bättre för sig än att förklara för mig hur jag bör leva mitt liv så får de samtala om detta med sina likasinnade för jag har inte tid att höra.
Det är så mycket som måste göras innan detta stora kan hända, jag är övertygad om att det inte finns tid till allt. Just nu är planeringen i rullning och jag märker att jag har verkligen tagit tag i mitt liv och att jag faktiskt inte har tid för varken onödig "tidsbortkastning" eller onödiga samtal som inte leder till något vettigt. Det enda rätta för mig just nu är att fokusera på mitt liv och min familj.
För nu ska jag leva livet, jag leva livet, jag leva livet.... Shaalalalala...
That´s all folks!
