tingelingmamman

Här är ett lite äldre inlägg som bara drar igång massor med härliga minnen.

 

"I måndags hade vi inga planer som helst, förutom det vanliga, gå till dagis, plocka undan lite, laga mat och komma på något att göra senare under dagen. Då kom samtalet från en familjevän ( en kvinna som är som en extra mormor till min lilla grabb) "Vill ni fiska idag?" sa den lilla rösten i luren och visst ville vi det!

 

Sedan gick det snabbt, packa ihop sig med allt som kan behövas, varma tröjor, varmare jackor, och självklart något att dricka, iväg till dagis, få med sig lillen snabbt som katten och sedan iväg till denna vän. Därifrån åkte vi iväg till en liten sjö i närheten och satte upp våra fiskespön och stolar. Stolar är en självklarhet för varje erfaren fiskare, inte för att jag menar att vi är erfarna, jag bara säger att det är så. Det blev även en liten grillning, mycket gott och mycket saknat under denna sommar. Att grilla alltså.

 

Lillen var så förtjust i fiskespöt och att "svinga" linan långt ut i sjön, detta upprepades flera gånger till sist var han nöjd (eller trött). Det blev några små nafsanden på kroken men inga napp. Efter den goda varmkorven och lite kaffe, för att återfå sina krafter, ungefär 2 timmar senare, så bestämde vi oss för att det var dags att packa ihop oss och dra oss hemåt. Just då händer DET! Spöet böjer sig och den röda lilla grejen som flyter på vattenytan försvinner under ytan, NAPP!

 

Inte tänkte ni väl att vi gick hem tomhänta?! Nej, då, inte alls. Det blev en fisk! En liten fisk visserligen, men en fisk är en fisk. Lillen är helt säker på att det var en haj, jag är mindre säker på det påståendet. Efter en tuff dragkamp med den lilla firren så packade vi ihop oss och började resan hemåt. Väl hemma var lillen så trött att han somnade nästan direkt. Glädje för både den trötta mamman och den lilla pojken som just somnat. Helt underbar dag i naturen, det behövdes verkligen.

 

Här är lite bilder från denna underbara dag. "

Sådana stunder tänker man inte på vanligtvis men det är de som fastnar i minnet och finns kvar länge, länge. Att jag värdesätter tiden som jag spenderar med min familj högt, vet alla som känner mig. Det finns inte tillräckligt med tid för att slänga bort stunder med de personer som man älskar mest. All tid är dyrbar tid. För tiden rinner iväg och försvinner snabbt. Därför skall detta året bli året där jag verkligen tar vara på tiden med min familj och bara njuta. 

 

Den här dagen kommer jag leva lyckligt på i många månader. En underbar familjedag och en roadtrip! Jag vill inte återvända till någon mindre bra verklighet en enda gång i mitt liv, för detta ska bli min och min familjs verklighet. 

 

Roadtripen började med att få tag på den korta killen som bor hemma hos mig och försöka få i honom lite näring (gick väl så där), och sedan även klä på honom! Ack denna problem morgon!

Äntligen är 2012 SLUT!!!!

Det har varit ett krångligt år och det har varit massor med motgångar. Men jag har lyckats överkomma dem alla. Därför bestämde jag mig rätt tidigt för att inte krångla till början av 2013! Att inte krångla till komande år betyder kort och gott; inga nyårslöften (som kommer med säkerhet brytas) och framför allt ingen stress. Att inte ha några nyårslöften utan bara önskningar och mål att uppnå under detta år 2013. Mål som är större än "jag ska gå ner i vikt" eller "jag ska sluta röka". Mål som skall förändra nästkommande år. Alltså endast stora beslut som gäller. Det gillar jag starkt. 

 

Det låter väl bra?! Det hade fungerat utmärkt om det nya året inte hade börjat krångla i dem första dagarna.

 

Men det sätter ingen-stress-i-år på prov. Nej då, inte i år igen. Detta året kommer jag inte ge med mig alls. Inte ens det minsta. Nu får det vara slutstressat för mig. Ingen liten obetydelsefull och fullkomligt oviktig petitess kan förstöra detta "stressfria år". Så är det. År 2013 är reserverat, bokat, fullbokat för stora och oerhört viktiga stunder. Allt och alla som inte passar den målgruppen kommer att sättas i en specifik mapp och sedan kommer jag med mina metaforiska fingrar trycka på min metaforiska DELETEknapp! POFF! Puts väck med alla små metaforiska worms och andra virus som suger ut positiv energi! 

 

Året som gått, avslutades på ett kanonbra sätt och så tycker jag att jag och min familj bör inleda detta året. År 2013 är reserverat för sådana stunder som dessa!

 

 

Miki kavlar deg****

 

 

 

 

Hädan efter tar jag nog trapporna, för säkerhets skull.

Man skulle kunna tro att jag ska inreda mitt hus men det skall jag icke. Jag är inte ens husägare men jag kan bara inte hejda mig när jag ser sådana här bilder. Detta är himmelriket för mig. Jag har alltid älskat heminredning och att se på vackra hus, se på allt som är vackert, så nu tänkte jag dela med mig av vad jag sett den senaste tiden.

 

Det är helt underbart att se på dessa bilder och veta att det finns folk som bor så här vackert och att de har det så vackert inne i huset. Det är äkta konst. Heminredning har alltid varit något som jag har sysslat med på ett eller annat sätt. Jag har aldrig gillat den "moderna" heminredningen som man kan se nästan överallt. Tidlöst. Så ska det vara. Det ska vara något som passar i alla tider i olika miljöer...

 

Oj oj oj, så fint. Jag som inte ens ska inreda något hus inom en snar framtid tar detta tillfälle att se på vackra saker och rista in dem i mitt minne och plocka upp så många idéer som det bara går. Dem kommer användas någon dag. Säkerligen.

 

Man kan väl summera det som så här; heminredning för mig är som porr för en del människor. Jag fastnar, tappar bort tiden och blir helt till mig av allt detta vackra.

 

Här har ni en liten bit av allt gotteligottgott som finns på min dator.

 

Idag hände något otroligt roligt! Tänk er detta scenario; Telefonen ringer, jag är i köket (telefonen i vardagsrummet), Lillen är snabb som tusan och så fort telefonen börjar ringa springer den lilla filuren och svarar. Detta hör jag, som befinner mig i hallen vid det här laget.

 

- Heej! Vi äter just nu. Men vi har inte ätit upp allt än. *Liten paus* Vi har mat kvar, kom och ät... Innan vi äter upp allt. Jaha, okej. Hej då.

 

Öhm... Jaha tänker jag som fortfarande står i hallen. Vem kan detta ha varit då? Jag frågar Lillen snällt om vem han hade pratat med och vem det är han har bjudit in idag? "Vetente" blir svaret och ett axelryck på det.

 

Ja, ja, vi märker väl om det dyker upp någon som är hungrig på dörren och vill ha mat innan vi äter upp allt... Kan väl tillägga att det var hemligt nummer, och att jag är i steg med dagens teknik som nummerpresentation och allt sånt... Ingen har dykt upp än och snart, snart är all mat uppäten.

 

Här har vi några bilder från idag.