Drömdödare...
Igår hände något otroligt skruvat. Mitt i min vara-så-otroligt-nöjd-med-mig-själv-dag igår så hälsar gamla bekanta på och jag kände mig helt slut när de väl gick hem.
Jag har aldrig i hela mitt liv träffat en sådan drömdödare, glädjedödare, kalla det vad man vill. Där satt jag och malde på om att "jag ska göra si och så med mitt liv", jag pratade på och jag, min mamma och en till av mina gäster diskuterade på vilket sätt jag bäst skulle kunna uppnå mina mål. Väldigt bra idéer och kloka kommentarer fick jag, som jag verkligen tog till mig.
Men en av mina gäster, DRÖMDÖDAREN, satte igång med att "motarbeta" oss på varje punkt. Meningarna gick så här "Njaaa du, jag tycker att om man inte har sitt slutbetyg när man är 19år då ska man skippa den biten helt" den här meningen var också väldigt intressant "Man ska inte sikta för högt, du måste stå stadigt på jorden med båda fötterna, tänk dig en karriär som är mer åtkomlig för dig, som till exempel personlig assistent". Men detta var inte det som fick upp min puls och att jag började se rött.
Jag tål kritik och jag är medveten om att man får tycka som man vill i Sverige och uttrycka sina åsikter, men det finns bra sätt att säga att någon har helt fel och så finns det mycket dåliga sätt att påpeka att någon inte har någon aning om livet, sättet DRÖMDÖDAREN framförde sina åsikter var mycket dåligt.
Det som fick mig att se rött var att problemet med mitt framtida yrke inte gick att uppnås, inte för att jag "har startat igång min fratid försent", inte för att jag har ett barn och inte kan på något vis ha "flexibla" arbetstider, inte att jag inte har en helt stabil ekonomi. Nej det som står mellan mig och mina planer är att jag är kvinna, ATT JAG ÄR KVINNA.
Jag är fullt medveten om att jag är kvinna, inte speciellt feminin sådan men ändå, en kvinna. Så han menade alltså att mitt fratida yrke inte skulle kunna uppnås för att jag är kvinna. Där någonstans brast det för mig och jag hamnade i en hetsig diskusion, självklart höll resten av mina gäster med mig, dom är kvinnor.
Varför skulle mitt enda hinder vara att jag är kvinna, jag kan ju inte gärna byta kön för att pleasea omvärldens alla idioter. Tro mig mina framtids planer är stora, men bara för mig. Jag är medveten om att det är mycket som ska vägas in när man väljer vad man vill jobba med när man blir "stor". Om jag ska vara helt ärlig så ser jag inte hur det skulle vara lättare om jag vore man... Jag skulle ju även då ha ett barn, ha ostabil ekonomi och ha problem med att ha flexibla arbetstider. Jag kommer väl antagligen aldrig att förstå hur en del människor tänker.
Nepp, nu skall jag iväg till lektion för att försöka uppnå mitt höga mål i framtiden, FAST JAG ÄR KVINNA.
Bye
Jag har aldrig i hela mitt liv träffat en sådan drömdödare, glädjedödare, kalla det vad man vill. Där satt jag och malde på om att "jag ska göra si och så med mitt liv", jag pratade på och jag, min mamma och en till av mina gäster diskuterade på vilket sätt jag bäst skulle kunna uppnå mina mål. Väldigt bra idéer och kloka kommentarer fick jag, som jag verkligen tog till mig.
Men en av mina gäster, DRÖMDÖDAREN, satte igång med att "motarbeta" oss på varje punkt. Meningarna gick så här "Njaaa du, jag tycker att om man inte har sitt slutbetyg när man är 19år då ska man skippa den biten helt" den här meningen var också väldigt intressant "Man ska inte sikta för högt, du måste stå stadigt på jorden med båda fötterna, tänk dig en karriär som är mer åtkomlig för dig, som till exempel personlig assistent". Men detta var inte det som fick upp min puls och att jag började se rött.
Jag tål kritik och jag är medveten om att man får tycka som man vill i Sverige och uttrycka sina åsikter, men det finns bra sätt att säga att någon har helt fel och så finns det mycket dåliga sätt att påpeka att någon inte har någon aning om livet, sättet DRÖMDÖDAREN framförde sina åsikter var mycket dåligt.
Det som fick mig att se rött var att problemet med mitt framtida yrke inte gick att uppnås, inte för att jag "har startat igång min fratid försent", inte för att jag har ett barn och inte kan på något vis ha "flexibla" arbetstider, inte att jag inte har en helt stabil ekonomi. Nej det som står mellan mig och mina planer är att jag är kvinna, ATT JAG ÄR KVINNA.
Jag är fullt medveten om att jag är kvinna, inte speciellt feminin sådan men ändå, en kvinna. Så han menade alltså att mitt fratida yrke inte skulle kunna uppnås för att jag är kvinna. Där någonstans brast det för mig och jag hamnade i en hetsig diskusion, självklart höll resten av mina gäster med mig, dom är kvinnor.
Varför skulle mitt enda hinder vara att jag är kvinna, jag kan ju inte gärna byta kön för att pleasea omvärldens alla idioter. Tro mig mina framtids planer är stora, men bara för mig. Jag är medveten om att det är mycket som ska vägas in när man väljer vad man vill jobba med när man blir "stor". Om jag ska vara helt ärlig så ser jag inte hur det skulle vara lättare om jag vore man... Jag skulle ju även då ha ett barn, ha ostabil ekonomi och ha problem med att ha flexibla arbetstider. Jag kommer väl antagligen aldrig att förstå hur en del människor tänker.
Nepp, nu skall jag iväg till lektion för att försöka uppnå mitt höga mål i framtiden, FAST JAG ÄR KVINNA.
Bye
