Ledsen
Jag är en sån där jobbig människa som älskar att titta på gamla bilder och gråta när jag tänker tillbaka på "den" tiden. Jag försöker gå igenom gamla bilder minst två gånger per vecka. Inte för att jag sitter fast i den gamla goda tiden, vilket jag gör till en viss del, men för att jag tycker om att tänka tillbaka på hur livet var vid den tidpunkten. På senare tid, sedan den korta killen som bor hos mig föddes, så har jag bölat varje gång jag har sett gamla bilder. Han föddes för mer än fyra år sedan men det känns som om det hände igår, jag kan inte förstå vart tiden har gått och hur lite fyra år egentligen är. Vad har vi huinnit med i dessa fyra år? Inget speciellt. Varje dag med mitt barn är en speciell dag för mig, men vi har egentligen inte gjort något storslaget.
Jag kan få för mig ibland att sakna tiden då Micke var en liten bebis, fast jag minns hur "jobbigt" det var med sömnlösa nätter bland annat. Men jag saknar hur livet var då jämfört med idag, det är stor skillnad på då och nu. Jag kanske saknar att ha en liten bebis hemma... Jag vet inte men det jag är helt säker på varför jag blir ledsen när jag kommer fram till att snart så kommer min lilla gullunge bli stor och helt vuxen. Jag vet, det är vad alla föräldrar strävar efter, det gör jag med, men jag vill vara behövd av min son, jag vill att jag ska vara den viktigaste personen i hans liv. Om fyra år kan gå förbi så snabbt, då kommer även resterande 14 år gå mycket snabbt och jag känner att jag som förälder inte har tillräckligt med tid med mitt barn. Därför börjar jag böla när jag tittar tillbaka på gamla bilder, tiden går så förbannat fort!
Bye
