tingelingmamman

Ibland är det helt ofattbart att en idiotisk person (ja, en renhjärtad idiot) kan förändra ens syn på sin omgivning. Jag är sällan en dömmande människa. Visst händer det att jag ibland tänker helt i linje med fördomar men jag försöker vara mer öppensinnad. Vilket jag oftast lyckas med också. Men ibland så händer det att man (i mitt fall, är tvungen) att ha kontakt med idioter. Jag brukar inte kalla folk för idioter men en del (lets face it) är äkta renrasiga IDIOTER. Man kan absolut inte komma överrens med en sådan människa. Det går INTE! Jag har försökt flera gånger och jag gör det än idag. Har ännu inte lyckats. Man kan däremot kompromissa, men det gör man allt som oftast med sig själv i dessa fall. Man tänker "aja, bättre det än inget" det är inte att komma överens, det är ge med sig.

 

Jag blir arg på mig själv, jag blir arg på idioten och jag blir ledsen för alla andra som sitter i liknande situation som jag gör. Det finns inget bakåt och framåt ser ut att vara jävulskt långt bort. Det behövs mycket mer av "det goda" för att tona ner alla idioter i närområdet. Jag blir arg på mig själv för att jag ens blir upprörd när en liten idiot som är helt betydelselös i mitt liv, säger något idiotiskt. Det är väldigt svårt att förklara själva känslan när någon sådan säger eller gör något sådant, inte hat men en överväldigande känsla av "meh aaaaahhhh". Där har vi känslan. Typ, inte igen. Vad fan människa har du ingen annan som du kan ta ut din frustration på?!

 

Men nu har jag tagit mig själv i kragen och insett en mycket viktig sak. En nyckelsak kan man väl säga. Dessa idioter som finns kring oss är otroligt, otrooohoooligt, viktiga. På grund av en sak; vi som kommer i kontakt med dessa är påminda om hur jävligt normala vi egentligen är. Ja, men tänk efter lite, vi blir alla lite besvikna på oss själva och tänker lite mörkare tankar om oss själva (i stil med "varför gjorde jag så?, borde ha gjort så här istället...) och dessa idioter ändrar våran syn på dessa tankar. Jag hoppas att detta jag skriver blir mer sammanhängande än vad jag tycker att det verkar, nu när jag skriver. Jag menar bara att utan dessa människor hade vi alla varit förda bakom ljuset om hur underbara och otroligt snälla vi är. Det är som att jämföra "det goda mot det onda". Idioterna i ena hörnan och icke idioterna i andra hörnan. The battle is on. Vi är alla ibland idioter, men de äkta idioterna har en specifik egenskap, de ändrar inte på sig. Äkta idioter är, har alltid varit och kommer antagligen föralltid vara idioter.

 

Nu ska jag ta underbara mig själv till sängen och sova som en stock!