Våren är här....
Allting blir så mycket lättare när solen tittar fram. Alla känslor blir snäppet vackrare, alla problem blir snäppet mindre, alla planer blir snäppet närmare. Tja, ni förstår allting blir snäppet bättre. Livet blir snäppet bättre!
Jag har alltid varit den där cyniska jäveln som inte tror på kärlek vid första ögonkastet (okej inte alltid, senaste 10 åren kanske). Innan dess var jag den eviga romantikern. Men nu när solen tittat fram lite smått så känner jag hur jag själv håller på att förändras. Jag har börjat tro på kärlek, det finns evig kärlek. Jag är helt övertygad om att den finns. Nu gäller det bara att hitta den också. Det är den knepiga delen.
Jag som alltid har älskat skräckfilm, har börjat tröttna och börjat kolla på romantiska filmer, romantiska komedier, romantiska draman. You name it. Bara det handlar om kärlek. Kärlek till sin familj, sina barn, sina vänner, sin pojk/flickvän, till något man älskar att göra. Kärlek.
Är det ens normalt att bli så känslig inför sommaren? Ska det vara så? Eller jag kanske har något stort problem som just ska upptäckas? *Mäter blodtrycket och kollar pulsen*
Hur det än må ligga till så är jag nöjd med läget. Jag vill känna mig så här, för alltid. Jag är nykär i våren! Jag vill bara krama om våren, hårt och aldrig låta den lämna mig. Bara ta in alla ljusa färger, alla härligt somriga lukter.
Fan vilken underbar jävla dag!!
