tingelingmamman

 Då har ännu en helg kommit och denna helg kommer bli så lång... Min lilla stjärna ska till sin pappa denna helgen, jag är fullt medveten om att jag får se honom på måndag igen men det känns ändå tungt. Jag kommer inte kunna se eller prata med min bästa vän på tre hela dagar! Fy farao vad det skär i hjärtat. Man kan ju tycka att jag borde ha vant mig vid detta efter snart två år men icke, lika svårt varje gång. Men för att få mig på andra tankar är denna helg fylld med jobb och plugg (plus väldigt mycket städande och vårrensande av garderoberna).

 

Det finns så mycket att göra och så lite tid till att hinna med allt och mina "barnlösa" dagar brukar vanligt passera på det sättet att mitt liv stannar upp. Ingen vilja till att göra något, ingen ork till att göra något. Jag vill bara gömma mig under täcket och vänta på min lilla Guldgosse. När han kommer tillbaka då börjar mitt liv igen... Men nu måste jag ta mig själv i kragen och börja utföra allt som inte hinns med under vardagarna.

 

Nepp, nu kastar jag in slapparhanduken och börjar göra allt som skall göras med hårdhandskarna på.