tingelingmamman

Ibland är det riktigt underligt hur livet kan ta sig en oväntad vändning. Från att allt är knas och att inget är i sin rätt position så dyker det upp många möjligheter från ingenstans, mer eller mindre. Från ingenstans är det nog inte, om man ber om hjälp så kommer hjälpen visa sig. Och detta har jag gjort, jag har frågat om hjälp av vänner, om något finns att erbjudas, och tro´t eller ej, det fanns massor. Men felet låg i det att ingen trodde att jag skulle behöva deras hjälp. När stora saker faller på plats så faller även dom mindre bitarna också på sin plats. Är det kosmos som spelar mig ett spratt? Om jag ens hade anat att det är så pass lätt att hitta sin lilla värld i denna stora världen så hade jag bett om hjälp mycket, mycket tidigare.

 

När dom små bitarna fallit in på sin rätta sida av mitt liv, så får man även ut den lilla glädjen som är enormt viktig för vardagen. Dom små glädjerna man kan unna sig i all panik som omger en. En liten solstråle som lyser upp den dystra vardagen. Min solstråle har börjat lysa klarare och klarare för varje dag. Det lilla leendet på Lillgrabbens läppar får mig att le extra mycket, jag glädjs åt honom, med honom och samtidigt som honom.

 

Stora bitar som ockuperat mitt huvud en längre tid känns mer och mer avlägsna, det finns ljus i världen. Jag bör inte låta ett litet regnmoln förstöra hela min parad - nobody rains on my parade!

Just nu känns allt rätt. Äntligen har livet tagit sin rätta vändning och jag känner att jag kan leva mitt liv som jag bör. Utan oro, med någon vid vår sida, med små glädjen och fritt. Det känns rätt bara så rätt, just nu.

 

 

Och med det säger jag, over and out!